På söndagsförmiddagen fick Norrbottens-Kuriren trovärdiga uppgifter om att Luleå Baskets framgångsrike tränare och profil, Jens Tillman, stoppats i en poliskontroll under lördagskvällen. Han skulle enligt uppgifterna ha lämnat ett positivt drogtest. Uppgifterna var så klart mycket uppseendeväckande och det första vi gjorde var att försöka komma i kontakt med Jens Tillman själv. Tillman var fåordig och höll en låg profil. Han ville egentligen inte säga så något innan han pratat med klubben, sin arbetsgivare. Norrbottens-Kuriren sökte också företrädare för Luleå Basket och sent på söndagskväll fick vi, som första media, beskedet att Jens Tillman fått sparken från Luleå Basket.
Beskedet kom så pass sent att vi nästan inte hann få med det i papperstidningen, men Jimmy Landström och Håkan Stridblom på Kurirens sportredaktion gjorde en heroisk insats och de som endast läser papperstidningen hade nyheten i sin hand på måndagsmorgonen.
Vid det laget hade dock firma Landström/Stridblom redan gjort en intervju med Jens Tillman som talade ut om problemen och känslorna inför avskedandet. Den texten kunde läsas på kuriren.nu redan strax efter midnatt.
Dygnet runt publicerar vi oss. Dygnet runt finns det en ansvarig utgivare som tar ställning i de knepiga frågorna. Dygnet runt finns det en person som säger "jag är personligt ansvarig för det som står i våra publiceringskanaler". Det skiljer oss och våra kollegor från oseriösa publikationer på nätet, som exempelvis Flashback.
Beslutet att namnge Jens Tillman var inte svårt att ta för ansvarige utgivare. Jens Tillman är en offentlig person, företrädare för en av länets mest framgångsrika idrottsklubbar och en förebild.
När Tillman dessutom medgav brottet samtidigt som klubben valde att ge honom sparken blev namnpubliceringen enklare. Men det gör inte saken enkel ändå. Det är en människa bakom problemen och det får man inte glömma bort. Samtidigt satte sig Jens Tillman bakom ratten, medvetet drogpåverkad. Den här gången gick det bra, men han hade lika gärna kunnat köra på ditt eller mitt barn, barnbarn, farmor eller brorsa på sin tur genom Luleå.
Hur schysst och kul person han än må vara – just den biten är för mig svår att förlåta och sopa under mattan.