På Gotland har kommunalrådet i Visby en vision, stänger skolor och kastar stenar i sjön för att skapa en hamn för kryssningsfartyg. Nyss svepte stormen med sig de flesta, berättar gotländska vänner. Jaha, sa vi, som hos oss. Vårt osynlige syntes nyligen inviga ett Luleå-kontor i Austin, Texas genom att klippa av ett band. Welcome home, sa guvernören.
Vi tittar ut, lugnar oss. Åh, mandelblom! säger frun, som fått ont i ryggen av ett oväntat trappsteg.
Vi är inte odödliga, sa karln, visar oss trädgården där allt just slår ut och sparrisen växer med rekordfart och koltrastar bygger bo. Sen äter vi gott och trivs. Fikonträdet vid solväggen bär frukt och olivträdet växer. Om vintern flyttar de hit in i uterummet.
I morgon ska han, mannens gamle kompis, guida till sina ställen. Hyrbilen har mannen bokat. Varför just där?
Ring om det blir problem, sa kvinnan i kuren med snedtak vid kajen. Efter första dan i en sliten Saab lyser motorsymbolens lampa rött.
Kör försiktigt och gör dig beredd att snabbt svänga till vägkanten och lämna bilen, sa instruktionsboken. Mannen ringer uthyraren, mjuk i rösten: Jaha. Ja, jag är inte rädd. Men sitter kvar vid ratten när hon kommer i sin nya.
Jag går ut. Rött! fräser hon. Ibland lyser det rött en hel sommar! Ansiktet nära, näven knuten. I så fall den här! Visar en rostig Ford som dagen därpå tar oss till Roma, Katthammarsvik, Ljugarn.
I Stockholm är det lugnt. Vara ordförande i författarförbundet är som att valla katter, sa Gunnar Ardelius på stämman. Katter? Inte vi! sa översättarna.
Ordet är fritt men inte gratis, vår slogan blev akut. Och aldrig har så många ofrivilligt gett sig av. Vi står upp, lyssnar på namn, ansikten stiger fram, vissa med ljus runt sig. Sen gläder vi oss med varann.
I Norrköping väntar sonen och svärdottern. Vid deras hus intill Motala ström möter sommarn. Svärfar har planterat en magnolia som blommar, instängd i en grön bur. Några år, tills rådjuren inte når den, sa svärdottern. Några känns för många. Men sommarn tar vi med hem.
Ringer äldsta svägerskan, annonsen inne när vi kom hem.
-Idag kör jag tvättmaskinen. Man har förstått att han inte kunde bli frisk. Men det är overkligt. Efter sextio år. Tänk, sa jag till barnen, berättar hon. Det här stora köket tapetserade vi tillsammans utan att bli osams. Vi hade roligt!
Sen cyklar jag till sjukgymnasten. Hon ställer sig bakom mig, klämmer, trycker och ber mig visa vad jag kan. Det ser bra ut, säger hon, och tycker att jag främst bör träna baksidan. Framsidan tränar du ändå.
www.anitanilsson.se