Här följer ett viktigt meddelande till folket.
Något allvarligt är på väg att hända i vårt samhälle. Det har gått långt, kanske för långt, men om vi agerar snabbt finns det tid att rädda något som funnits på denna jord i minst 2.000 år.
Handskakningen är på väg att dö ut.
Jepp, ni läste rätt. Nåja, läget är väl inte så akut som jag låter påskina men om en sisådär 50 år lär handskakningen bara finnas i en monter på ett dammigt museum - i bästa fall.
Denna fina, och högst samhällsviktiga handling, håller långsiktigt på att fasas ut av något så patetiskt som en liten knogknack. Fistbump heter det på engelska. Man för alltså sin knutna näve, gärna överdrivet stillsamt, mot den andre personens knutna hand och knackar lite lätt knogarna mot varandra.
En liten knogknacksdockning alltså. Det är lika tungvrickat som det låter.
Jag minns med obehag första gången jag utsattes för denna grymhet. En kollega kom fram och ville hälsa efter att vi inte setts på länge. Han skickar fram en knuten näve och försöker knacka min öppna utsträckta hand. Jag borde ju givetvis skällt ut honom omedelbart, i stället var det jag som fick stå och se dum ut när jag fattade galoppen för sent och knöt min hand med en förvirrad min. Under tvång förde jag mina knogar mot hans och sällan har jag känt mig så själsligt smutsig. Så vad är då detta?
Det här sprids ju mest bland ungdomar och även om jag tycker att det är en styggelse så har jag viss förståelse för dem. De kör sitt race.
Men förståelsen är minimal när äldre personer tar efter detta i ett helt felriktat uttryck för att vara cool och ungdomlig. Yes we can, sa Barack Obama och körde en knogknackning med frun Michelle när han kandiderade till president.
No, you can´t, säger jag. Absolutely not.
Jag ryggar tillbaka när jag ser människor över 30 utföra denna hälsningsfras. Det känns nästan lika onaturligt som att på nära håll bevittna äldre män i tighta och färggranna kläder stappa fram på inlines under
sommaren.
Det ser verkligen inte bra ut.
Det känns så fel.
Lägg ner.
Att handskakningen är och har varit betydelsefull råder det ingen tvekan om. Och förutom att det är en hälsningsfras så kan ju en handskakning också betyda att man ingått ett avtal och är överens.
Hur ungdomen tänkt sig att läsa in något med en sketen knogknacking vet jag inte men kanske har de något annat på gång. Kanske man kan ladda hem en handskakningsapp till mobilen och lägga dem bredvid varandra så får de hälsa ordentligt? Den som lever får se.
Det vore tragiskt om handskakningen försvinner, för en handskakning säger ju en hel del om en person. Jag har dristat mig till att lista några handskakningstyper, en ren historisk information till knogknackarna som de kan googla fram på telefonen den dagen de lyckats misshandla handskakningen till döds.
Fingerskakaren.
Jag får smått panik om jag missar att ta ett stadigt grepp när någon sträcker fram kardan och missar min näve och bara greppar tag i fingrarna. Så där står man, och dumskakar med fingrarna. Vad fan ska han tänka om mig? Skaka händerna med fingrarna bara? Den där snubben vill jag inte dra ut i krig med. Tänker han.
Döda fisken.
Kanske den mest provocerande av alla skakningar. Den utsträckta handen är slak redan från början och vid själva skaket hade en ojäst bulldeg gett mer motstånd. Människor som utför Döda fisken borde veta hut. Människor som utför Döda fisken vill jag egentligen spöa. Om det nu inte var för att majoriteten av Döda Fisken-skakare är kvinnor med kalla händer. Skärpning.
Hårdskakaren.
Hårdskakaren är en ivrig anhängare av att skaka hand. Lite för ivrig. Alltid en man.
Evighetsskakaren.
Ofta äldre herre i hög position med fostrande intentioner. En optimal skakning pågår fyra sekunder. Inte mer. Tillräckligt länge för att titta personen i ögonen och tillräckligt länge för att få skönt gung i skaket. Evighetsskakaren drar sig inte för att kliva över den helt oacceptabla tiosekundersgränsen. Det är då man helst vill ringa närmaste psykavdelning och tipsa om en kund. Men det går inte, för handen är upptagen. Sjuka människor, det där.
Svettskakaren.
Man ska hälsa på en snygg tjej, man blir lite nervös, man får handsvett, man hälsar, man blir full, man åker hem ensam. En svettig hand kan förstöra mycket.
Det finns ju såklart många, många fler handskakningstyper. Och visst vore det tråkigt om alla dessa typer skulle ersättas av en helt intetsägande handling.
Så kan vi då komma överens om att skippa den nya knogknackningskonkurrenten när någon sträcker fram den lilla hopklämda näven?
Det slår vi på.