Att ett år har fyra årstider är vedertaget men i Lappland skryter de med åtta. Personligen menar jag att det gott och väl räcker med två – barmark eller vitt, sommardäck eller vinterdito.
Vi är ju ännu i barmarksperioden och den har hittills varit utmärkt på alla sätt och vis. Det tycker nog alla med ett undantag – min kavaj. Den har knappt fått lufta sig alls i år.
I maj och juni var det för kallt, i juli och långt in i augusti var det alldeles för varmt. Och sedan blev det för blött, min kavaj hänger där på sin galge invid dörren och suckar besviket varje gång jag plockar på mig vindjackan i stället. Den, kavajen alltså, är som en hund som ivrigt skuttar vid ytterdörren när husse tar på sig skorna bara för att gny besviket när den inser att det inte är den som ska rastas.
Det vore en överdrift att påstå att jag gillar kavajer men jag inser varför de finns och uppskattar deras funktion. De är inte bara enkla att ta på och av utan även praktiska på fler sätt.
Kavajen är mannens svar på handväskan; en god kavaj rymmer minst fem fickor plus ett par långsmala småfickor för kammar. De fickorna är utmärkta för pennor, ett verktyg man aldrig kan få för många av. Kam har jag däremot klarat mig utan i många år.
Brist på fickor är ett bekymmer när det är inte är kallt. På vintern man ju alltid ytterplagg men hur ska man bära med sig plånbok, mobil, nycklar, block, penna, småmynt och allehanda krafs iklädd t-tröja och jeans. Då krävs det ju någon form av ...hm ...handväska.
En liten plastpåse då säger någon. Tja, en systempåse är alldeles utmärkt för lunchlådan (som kollegan Appelgren nyligen noterade i denna spalt) och dessutom helt fantastisk som regnskydd på cykelsadeln. Men jag drar mig för att komma till ett pressmöte med allt nedstoppat i den lilla gröna.
Nej, det är då som kavajen visar sig från sin bästa sida men även den är obrukbar när värmen är tropisk.
Jag har flera kavajer varav de flesta aldrig används. Varför de ändå hänger kvar i garderoben har nog samma förklaring som varför mina bokhyllor är fyllda av böcker jag aldrig kommer att läsa igen. En del av kavajerna har jag fått överta, ett par har jag fått som gåva och en har jag faktiskt köpt själv. Jag vet inte vad som flög i mig.
Pengar man tvingas lägga på bilen, kläder och husgeråd känns bortkastade. Man betalar utan att få något, ett nödvändigt ont. Jag vet att inte alla instämmer i det men handen på hjärtat: har du 6.000 pix över vad lägger du dem helst på – ett nytt bakhjulslager eller en vecka på Naxos?