Minus 27 och plus 14,8 i huset, när vi kom hem var det vinter. Nu har man nästan glömt hur vinter kan bära sig åt. I hus och i människor.
Mannen gick runt och luftade element. Jag vred på värmen till max, drog på kläder varv på varv för att orka kolla post och mejl, värmde upp i duschen, rusade ojande mot sängen och in i mannens varma bo. Det räckte inte, filtar måste till ovanpå täcket.
Vaknade till sol och gnistrande vitt och saknade min kamera. Sonen kom, vi satt vid köksbordet, han tog upp mobilen, hittade enstaka ex i USA. Så enkelt kan det vara med tidens telefoner. Skönt slippa, sa en holländsk tjej på Kuba, här tittar folk på varann.
Har ni ätit krympmedel där borta? undrade älsklingspojken rent spontant efter en blick på mig. Ha, sa jag, än orkar jag lyfta dig, sa jag och sprang ikapp. Sen han lyfte mig, nej, varnade jag, tänk på ryggen!
Nu ska vi dansa, bestämde favoritflickan. Om rytmerna från Kuba sa hon nä, vi stänger av. I stället svängde vi fritt till musiken inom oss själva. Framåt helgen jagade jag mannens sjuåringar runt deras sjödriva.
Vill hålla fast och hålla om alla våra barnbarn. Och tiden.
På Kuba är det som när jag var liten. Ingen bil i familjen. Den som har råd, har en cykel. Ska de längre bort ställer de sig vid vägen med tummen. Som när jag var tonåring och bussarna slutat gå. När en snäll kille skjutsat hem mig i en stor bil trodde farsan det värsta. I Kuba kan ensamma kvinnor gå ut själva om kvällarna utan problem, står det. Jag testade aldrig, men kindpussarna var trevliga.
Statens bilar är skyldiga att ta upp liftare. En Cuba-taxiförare var särskilt noga med att visa fullt-i-bilen-tecken men såg bara liftare som liknade honom själv. Bussar finns och i Havanna linjetaxi. Vissa lastbilar har täckta flak, ombyggda till persontrafik. Vad vi kunde se var det ståplats som gällde.
Gatorna i Havanna hade sina hål. Vägarna runt ön smala men bra och asfalterade. Knappt nåt skräp alls runt om. Trafiken gles och hastighetsböterna höga.
Det första man gav sig på efter revolutionen 1959 var att slå sönder parkeringsmätarna. Sen blev det inga fler bilar, tills de ryska köptes in under 80-talet. Nya bilar sällsynta. Vems? Gubbarna i toppen? Kubamaffian från Miami? När Castrobröderna dör kommer den och tar över, tror vissa.
Hemma minus 27, sa vi till föraren som körde oss till flygplatsen. I Moskva 1983 minus fyrtio, huttrade han. Vad gjorde du där? Studerade juridik. Han inte bara kör, har jag förstått. Mannen satt fram och höll sig. Inte ett ord om Raul.