Utanför var det kallt så här efter nyår. Sällskapsspelet Vagabond var framdukat och stämningen hög. Man vinner spelet genom att resa omkring på spelplanen som är världsdelarna symboliserade med en kompass i mitten.
Med kombination att känna till sin omvärld, placera in länder i förhållande till varandra – och en hel del tur, blir man vinnare i spelet. Det var lite skillnad mot det Monopolspel jag annars är van att spela.
I de friaste av länder, och de bästa av samhällen, är det så som man upptäcker sin omvärld.
Ett svensk pass rankas bland de allra bästa i världen. Med passet i handen tas man emot av de flesta länder. Hos oss är det alltid hög status av vara berest och att ha upplevt olika delar av världen.
Vi svenskar väljer att resa: för arbete, rekreation och rätt många väljer att bo delar av året på andra platser i världen. På andra håll är resandet bara med enkel biljett, till en plats som man inte känner. Inte för att man vill upptäcka världen, utan för att man känner att man inte har något annat val.
Krig, svält, förföljelse – eller bara viljan att skapa ett bättre liv någon annanstans än där man lever, styr beslutet att lämna allt bakom sig och åka.
I båtar över öppet hav reste så många som 250 000 under ett enda år – från ett enda land. När vi läser om detta berättas historien ur ankomstlandets perspektiv.
Det var över 150 år sedan och Irland var landet som tappade totalt 25 procent av sin befolkning på grund av svält och emigration. De flesta åkte till Amerikas östkust, där det nu bor fler människor som betraktar sig av irländsk härkomst än vad som finns på Irland i dag.
Hade inte emigranterna lämnat ön, skulle de troligtvis svultit ihjäl. Istället var de en kraftfull del av den smältdegel som byggt dagens USA. Ett land vars välstånd byggdes av de som kom dit för att skapa ett nytt liv.
50 år senare var Sveriges kanske största utmaning att befolkningen emigrerade. Unga människor som såg sitt bästa alternativ på någon annan plats i ett annat land.
Kvar blev betydligt färre människor och ekonomisk utmaning. Moderna samhällen behöver människors skaparkraft och engagemang. Flyttar de blir verkligheten alltid svårare för de som är kvar.
Den migrationsvåg som nu kommer till Europa har inte kunnat stoppas med murar, stängsel eller bevakade gränser. Det fungerar möjligen för ett enskilt land, men historien lär oss att migration inte kan hindras och att den har en stor påverkan. Det är en realitet där de enskilda länderna kan bygga stängsel för att föra över ansvaret på något annat land. I Sverige har vi nu bland annat infört id-kontroller vid gränserna för att försöka minska antalet flyktingar som kommer till landet. Det har skapat en politisk träta som till och med verkar dela regeringspartierna från varandra.
Det är för tidigt att se effekterna av åtgärderna, men det verkar som att trycket på de svenska gränserna minskat avsevärt.
Fortfarande signalerar alla delar av samhället att det är hårt tryck för att klara av ett värdigt mottagande och våra problem med att skapa vettig integration är inte lösta.
Däremot verkar alla partier utom ett vara i grunden för ett öppet samhälle. Ett samhälle som är en del av omvärlden och som förstår att stängsel och murar i längden är mer negativa för de som är innanför, snarare än utanför. Att världen bara består av Stockholms gator gäller bara i spelet Monopol.