Hon gnäggar förhoppningsfullt när jag kopplar på finkan, berättar mannens dotter från sin gård.
Människor kan göra en besviken, nedstämd och bedrövad. Särskilt makten när den ignorerar att den valts av folket. Och redan innan gått samman i hemlig agenda.
Djur har inga baktankar. De luras inte. Kärlek ger kärlek tillbaks.
I månader har shetlandsponnyn gnäggat ut sin sorg och hoppats. Vart tog hon vägen min vän? Hon kan väl inte bara försvinna? Ensam i hagen är dystert att vara.
Koppla på finkan? När hände det senast? När Spanska Damen klev in i den och försvann!
Ibland kan en längtande ana fel.
När mannen och jag grejade ute i höstas och mina barnbarn kom gående från skolan och vi stod där med dem, råkade även grannens lilla bruna hund vara ute. Snabbt smet han hit genom häcken, sprang runt, runt, runt på gräset bredvid barnen. Var är hon, var är hon?
Tid betyder inget för den som älskar.
De här rösterna, gräsets doft om hösten, allt stämmer, var är hon? Matte ropar men han vill inte, han minns. Hur han och den lilla vita en annan höstdag, ett annat år, sprang runt, runt, runt i glädjerus.
Matte hon ropar och barnen visar vägen tillbaks. Okey då. Men först lyfta ben och lämna brev mot cembratallens grova stam. När min lilla vita väl kommer, då vet hon.
Om shetlandsponnyns saknad, det vet vi.
Hur har då Spanska Damen känt sig i sin tillfälliga tillvaro? Ångrar sig, det gör inte djur. Hon bara följde sin känsla, gillade inte den plötsliga tyngden utan började gå när matte skulle till att rida.
Fördes in i finkan, skjutsades iväg för att gå kurs på annan ort. Vad fin hon är, sa läraren, åh, får jag ha henne en månad till! Vad skulle annars en justerad matte ta sig till?
Plötsligt en dag. Nu vet Spanska damen. Nu kan hon. Och matte okey.
– Jag följer med och hjälper till när hon hämtar henne, säger mannen och åker iväg.
Hur gick det?
– Jodå. Hon gick lugnt in i hästfinkan. När hon kom ut och de fick syn på varandra gnäggade de högt båda två.
– Vad gjorde hon sen?
– Först snabba steg runt i hagen och lukta sig fram med ponnyn efter som en liten hund.
Är jag hemma? Är jag verkligen hemma? Ja, det luktar hemma! Här. Och här. Och här.
Sen går hon fram till ponnyn. Ett lågmält samtal börjar. De snusar på varandra.
Så enkelt kan det vara när man är juste. Djur som behandlas väl kan man lita på. Hos djur belönas inget falskspel.
www.anitanilsson.se