Varför är du blöt här? undrar mannen som just klev in i köket, oklädd och nyvaken, ännu sängvarm. Det är en fröjd att titta på en man som inte riktigt fått upp ögonen än.
Medan han sov tog jag på hans träskor och gick mot brevlådan på ishalkan, det har gått bra förut. En väninna har fallit två gånger senaste tiden, en gång gick jag nästan ner i spagat, sa hon på väg ut på stan efter vårt julfika. Säkrast att springa, tipsade jag. Hela tyngden på en fot i taget. Men tog nu ett steg åt sidan i riktning mot gräskanten för att inte halka och åt sidan jag föll. Vad är nu detta, undrade kroppen. Men konstruktionen höll.
Ute är det svart, ljuset från grannens bil lyser upp, sista skolveckan före jul och snart vänder det.
I förra veckan firade vi i barnbarnens skolor, kul! I helgen körde vi IKEA-möbler, kånkade in hos sonen och skruvade ihop, det fixar vi, sa jag bestämt till min gör-det-självare. Diskbråck är inget att leka med, särskilt inte i kombination med en husrenovering.
Mannen lade alla skruvar i små grupper på golvet. Det där har de glömt skicka med, sa han då och då om större objekt. Min uppgift: Se vad han inte ser och barnbarnspojken assisterade. Här är det, sa jag. Hans far stod på en stol i flickans rum, satte upp gardinhållare och stång och sa: Vilken julgardin vill du ha? Den med hjärtan, sa hon.
Och här står bryggaren och puttrar och vattenkokaren jagar upp sig. Det gör man förresten lätt när det gäller det politiska, bäst skumma och bläddra vidare för att inte få dagen förstörd. Kan aldrig låta bli att hålla på dem som ligger under.
På köksbänken ligger några recept på hög. Baka, laga mat och frysa in. Det borde jag. Sista gången, säger jag varje år om köttbullarna. Aldrig blir de runda och aldrig goda. Varför köpte man då ett kilo köttfärs igår!
Såg på Vetenskapens Värld om kvällen, om hur man kan bli både gammal och frisk. Ha vett att välja rätt föräldrar, sa jag. Men sköter man om sig, är de bara en fjärdedel som man inte kan påverka själv, jag är till exempel inte född i Vittsjö, en kärv stenig småländsk bygd där ovanligt många blir hundra.
Röra på sig varje dag, tyckte experterna var viktigt, inte stressa, umgås med varandra och andra, ha nåt som engagerar en. Vara glad, sa en hundraåring.
Vissa är inte alls glada åt julen. Åh vad jag gruvar mig, sa en kompis som mist sin man i år. Vi som varit med, vi minns.
Nästa år blir det tjugo år sen vi träffades på bussen till Umeå, kompisen och jag. Och här står vi i regnet och skrattar.
God jul kära läsare! hälsar Anita.
www.anitanilsson.se