Roligare förr vara tupp, klagar den gamle med sprucken stämma. Inte alls, galer ungtupparna en bit bort. Och väcker en hund som vovvar till och får katten att vakna, ta sig en runda över grannens tak med ett mjau. Man vänjer sig. Somnar om. Fast fönstren i stället för glas har träpersienner.
Utsikt från vår balkong; bananträd, kokospalmer, tegeltak och de runda bergen. Himlen känns nära. Gozar (njut), sa Ricardito igår kväll när vi gick genom deras hus på väg till dans. Knacka sen så öppnar jag, sa frun.
Frukost serverar hon i innergården. Papaya, ananas, banan, omelett, bröd smör ost, kaffe, het mjölk i kanna, te om man säger till.
Husen har altaner mot gatan med gungstolar i. Vi är på väg mot torget, ska hyra cyklar idag. Där finns även kulturhus, dansställe, kyrka, café. När en rödbrusig västerlänning i cowboyhatt drack rom och med bilnyckeln i hand vinglade iväg mot en jeep och körde iväg, vad gör man? Ingen gjorde nåt.
Överallt i världen finns droger men inte här, säger kubanerna stolt. Anita dricker inte alkohol, upplyste mannen förra veckan, sen taxiföraren pekat mot en romfabrik. Intelligentia, sa han. Vi köpte inte cigarrer heller.
Hyrcyklarna är skapta för långa män. Övar mig, kastar benet över stången och välter bara en gång. Trampar mot berg, dalar och en grotta att åka båt i, pratar med folk längs vägen. Efter siestan tar vi en annan väg, spikrak. Sväng höger längre fram, tipsar en kuban som cyklar ifatt. Vi trampar vilt för att hinna se och hinna hem innan det blir svart.
Prehistorisk, står det om muralmålningen indianerna lämnat efter sig på bergväggen. För sen kom spanjorerna, slog ihjäl dem och sa: Historien börjar nu. Beställde slavar från Afrika. 1959 blev alla kubaner.
Redan första dan i Viñales fick mannen lust till Maria la Gorda, sjutton mil åt sydväst. Kan du aldrig vara där du är, sa jag.
Tre dar senare åker vi dit genom tobakens landskap i ännu en Cuba-taxi. Salud y Amor, hälsa och kärlek, bättre än alla dinarer, sjöng föraren sen mannen försökt betala för kaffet.
Och nu. En jungfrulig plats. Sanden vit, havet turkos. Palmer ger skugga. De få som är här hejar, byter ord. Några tar båt ut för att dyka. Utforska orörda koraller.
Vi hyr snorkel, simmar ut med bröd i handen. Fiskarna lär sig färgen på bikinin, möter, dansar runt matbordet. Senare sex glada musiker vid vårt, vi dansar.
Och nu. Havets lugna andning genom träpersiennerna. Tre pipande myggor på jakt efter mig. Annat har inte synts till. Ändå. Vi ligger och väntar på kuckeliku. Men får höra ett muu.