Vad gäller vädret blev sommarn exakt som man önskat sig. Markiser nere, fönster och dörrar öppna. Redan efter första kaffekoppen varnar kroppen: Nu räcker det! Jag drar hastigt av den tunna klänningen för att slippa tvätta den igen.
Åtgärden får mannen att höja blicken från sin tidning. Här finns något, konstaterar han. Där på andra sidan bordet. Vi firade sex år i lördags, det var roligt. Nu är det sex år och två timmar sedan vi träffades, preciserade han glatt till en bekant när vi efter mat och discodans på båten strosade längs Norra hamn i den tropiska natten.
När han höjer blicken från sin tidning, höjer jag min tidning. Jag klagar inte över värmen. Men varmt är det. En båttur däremot, det hade jag haft lust med i dag.
Sen klass 1-varningen om extrem hetta kom, har mannen dragit på sig jeans och skjorta om morgnarna och åkt iväg för att jobba som häst bland annat. Det är så olika vad man måste. Den fyrbenta själv står i hagen, sjukskriven.
Jag går omkring i huset i korsdrag och bikini, sitter vid datorn och försöker få orden ur mig. Lyssnar på programmet Sommar under markisen. Dricker vatten. Tar lite lunch.
Naturen orkar inte kvittra i dag. Inte heller grannarna hörs av. Och vart tog den pigga sädesärlan vägen? I går skränade skatungen från sin cembratall och kvickt hoppade mamman över från sin. Alltid redo!
Gräset är gråbrunt och knastrar under fötterna. I pallkragarna lyser det gubbarna rött. Jag hämtar en liten skål och plockar den full. Barnbarnen borde vara här och ta för sig. Delikata, sa vännen häromkvällen.
Dagarna går. Åren flyger. De senaste veckorna däremot, de har bromsat in. Tänk om vi har blivit för tråkiga, sa jag i går kväll.
Lindar ut den gula slangen och vattnar. Det ska man göra om kvällen, jag vet, men då kan det vara för sent. Efter jordgubbarna får äppelträdet sitt.
Den knubbiga humla som i slutet av juni kom farande från grannens fruktträd två hus bort var mycket fokuserad. Jag fick kasta mig åt sidan för att inte bli pollinerad.
Det var hon som såg till att trädet från i fjol redan slår det gamlas rekord. Alla blommor blev kart. Det blev att välja och välja bort. Mellan varje ska en knuten näve få plats, sa en expert. Men nog borde äpplena kunna samsas närmare än så?
Jag klagar inte över värmen. Men måste nu snabbt som bara den låta mig famnas av Trolltjärns lena vatten. Och mannen? Har inte hört av honom på hela dagen. Det är så olika vad man måste. Han kommer väl när han kommer. Ett gemensamt dopp hinner vi säkert med även i kväll.
www.anitanilsson.se