När min brors kör skulle till Norge och sjunga och det blev platser kvar, tog jag chansen att få se mormors födelseland, sa hon, men sen tog jag ett par piller igår för inte hoppa av.
Du kan vara lugn, sa jag. Vi har flugit mycket och mannen mest. Min professor Higgins är bra på att berätta hur det är, varför planet rullar och sen blir stående och varför det låter som det gör och vidare upp genom lufthavets gropar tills vi lagt molnen under oss.
När han hjälpt henne trycka fram resans nöjesutbud, får han ledigt i timmar. Hon väljer Trollkarlen från Oz, en gammal klassiker med Judy Garland.
Själv tar han fram USA Today, gratistidningen från flygplatsen med korta nyheter från landets olika delstater.
Från Minnesota hittar han notisen att man i en nerlagd gruva i Judy Garlands hemstad nu letar efter de röda skor hon bär som ung flicka i Trollkarlen från Oz, den film som den flygrädda damen just råkar sitta och lugna sig med.
Livet är märkligt. Ibland passar bitarna ihop. Ovan regnbågen slumrar hon nu med Judy Garland. Mannen somnar, hamnar i liksom i ett gruvhål. Hoppas jag hittar nån som du på nästa flyg, sa mannens Eliza när vi landat på Island.
Själv satt jag vaken genom natten och såg solen gå ner eller upp. Oj, nu kan jag inte sova, tänkte jag efter en stor och stark kaffe just innan avgången från USA. Lurade jetlagen, oavsiktligt.
På väg mot Arlanda tackade jag nej till glasspinnen som Iceland Air delade ut för att fira att det hunnit bli den 17 juni, Islands nationaldag. Ett dygn utan sömn, från Arlanda var jag inte mycket att ha. Vaknade av en röst som sa: Nu landar vi i vackra Luleå.
Hemma gick mannen direkt till teven, till Rapport. CNN:s toppnyhet de fem dagar vi roade oss på amerikansk mark, om jakten på två mördare som rymt från fängelset, tillfredsställde inte hans nyhetsbehov.
I lördags, efter en dag på vännernas magiska ställe ovan Råneälvens glitter kom mannen att tänka på denna nyhet. Hur gick det? De fann dem och de sköt dem, sa vännen.
Efter en middag som går genom tungan, bjuds vi in i ett rum som ögat aldrig får nog av. Samtalet böljar i timmar, än åt ljus, än åt mörker. Stannar till i svärtan. Själva har vi haft tur. Sitter här alla fem och lever med släpljus från båda fönstren. Dimman vid midnatt når inte upp till huset på höjden.