Norrbotten är ett av Sveriges viktigaste län när det gäller industrier. Det skall vi vara glada och stolta över. Jag är dock övertygad om att det finns många som inte tänker på, att inom länets gränser finns en stor del av de viktigaste industrier som vårt land förfogar över.
Det är basindustrierna som alltid varit ryggraden i svensk ekonomi och bidragit till att skapa välstånd för folket i detta gamla, fina konungarike i världens fredligaste hörn. Det är naturtillgångar som malm, skog och vattenkraft som basindustrierna förädlar och gör att Sverige tillhör den grupp av länder i världen som har högst levnadsstandard. Svenska företag säljer med framgång industriprodukter i en stenhård konkurrens på världsmarknaden. Därför har vi också råd att satsa på god sjukvård, utbildning, barnomsorg, försvar, miljöteknik, kultur, sport och mycket annat.
Tack vare allt strängare miljökrav utvecklar industriföretagen, ofta i nära samverkan med Luleå tekniska universitet och forskningsinstitutioner, teknik som reducerar utsläpp i luften och naturen.
I samverkan mellan industrin och kommunerna har vi skapat energisystem som värnar miljön. För inte så länge sedan bolmade röken ur oljeeldade värmepannor i varje hus i centralorter och bostadsområden. Det var inte miljövänligt. Nu är oljeeldade pannor ett minne blott. Vi har utvecklat effektiva och miljövänliga fjärrvärmesystem som drivs med biobränslen eller överskottsenergi från t ex SSAB, LKAB eller skogsindustrier.
Vindkraften har de senaste åren gjort stora insteg i vårt energisystem och mer skall det bli vid de vinkraftsparker som byggs i länet. Vindkraften är miljövänlig.
Vi skall skapa en hållbar utveckling, men det förutsätter att näringsliv, politiker, olika intressegrupper och myndigheter tänker om och tänker längre inom många områden.
Hållbar utveckling förutsätter att man tar social, ekonomisk och miljömässig hänsyn. Det saknas tyvärr många gånger i myndigheters och politikers beslut. Man gör inte en samlad bedömning utan tar allt för ofta endast hänsyn till en del därför att det råkar vara politiskt korrekt hos vissa grupper. Skogspolitiken är ett sådant område.
Aktivt brukande av skog bidrar till att binda koldioxid. Men vad sker nu? Jo, stora skogsområden görs till reservat och får inte röras. Det innebär att vi om hundra och två hundra år har stora skogsområden med gamla och kanske döda trädstammar som inte binder koldioxid. Kommande generationers dom över dagens politik kan bli hård på grund av att myndigheter och miljöorganisationer hade för snävt synsätt i början av detta sekel.
I en senare krönika skall jag återkomma med en lovsång till det aktiva skogsbruket. Det är min övertygelse att det aktiva skogsbruket är en av vårt läns viktigaste resurser för en miljövänlig och långsiktigt hållbar utveckling.
Visst står gruv- och stålindustrin för en stor del av koldioxidutsläppen, men mycket har gjorts och görs, för att ytterligare reducera utsläpp av giftiga ämnen.
Glädjande nog råder det en total enighet om att Norrbotten inte skall bli som de kemiska ökenområden som rysk industri skapat på Kolahalvön. Det är områden som ligger på bara några timmars bilresa från Norrbotten. Det är en förfärlig miljöförstöring som man möter, då man reser i dessa områden. Jag har varit där och sett eländet och hur det drabbat människor och natur. Låt dessa områden bli en väckarklocka för oss alla. Så skall vi inte ha det i vårt län och land.
P-O Eriksson
Före detta landshövding