– Ingen bra dag idag, sa sonen.
När han kom till sitt jobbområde vid vattnet om morgonen hade tjuvar skruvat loss arbetsbåtens radarutrustning och lite andra grejer och tagit allt med sig.
– Du har väl anmält det till polisen!
– Ingen idé. Senast hände inget.
– Men gör det ändå! sa jag.
Han lyssnade inte. Den som jobbar hårt måste prioritera sin tid.
– Får jag göra det?
– Behövs inte.
– Men får jag?
– Om du vill.
Bäst åka in direkt de öppnar, tänkte jag dan därpå. Men det gjorde de inte. Midsommaraftonen började redan på morgonen, följdes av två röda dagar.
Anmälan tidigast måndag klockan 13. Då är jag där, trycker på biljettautomatens ruta för anmälningar. Sätter mig att vänta.
Senast jag anmälde en stöld var på Kuba, nyårsdagen 2014. Tog taxi till stationen där en äldre polis med stenansikte blev mänsklig när han hittade vårt gemensamma språk, tyskan.
Prio ett, lovade han, pussade mig på kinden. Fixade skjuts hem i en svart Lada vars dörrar inte kunde öppnas inifrån.
Stölden gällde en kamera, julklapp från de mina år 2007. På övervakningsfilmen ser vi vad som hände, med tjuv och allt. Efter förhöret med mig på hotellet i närvaro av polistolk och hotellchef sprang den unge polisen iväg och grep den skyldige, reseledare för en sydamerikansk turistgrupp. När en dam i seriös uniform tittat på filmen blev det finkan i sjutton dar i väntan på rättegång. Och sen? Ingen aning. Då var vi redan hemma.
Hon som tar emot idag bär ingen yttre uniform.
–Sonen säger att det inte är nån idé att anmäla. Så nu gör jag det. Radarutrustning stals och lite annat, värde ca fyrtiotusen.
– Jaha, GPS, skriver myndighetspersonen, viktigt anmäla stöld så fort som möjligt, då hade tekniker kunnat komma till båten och topsa.
Tanken känns med ens absurd.
– När industrisvetsen stals i fjol anmälde han stölden direkt och beskrev den misstänkte. Tydliga fotspår fanns. Ingen kom.
– Teknikern var väl upptagen.
Hon har inte med saken att göra, jag vet, ändå fortsätter jag.
-Senare såg sonen killen på stan, tog kort med mobilen, sände till sin polis: Känner du igen den här? Nej, blev svaret. Men hans semesterlediga kollegor sa: Honom känner alla till! Ska jag hälsa på eller ska ni, sms-ade sonen, gav namn och adress. Gör inget dumt, sa polisen. Och gjorde sedan inget.
– De var väl upptagna.
Trevlig sommar, sa hon när jag gick. Något gjorde att jag inte orkade säga tack detsamma.
Hemma ringer jag 114114. Flickan i luren hittar dagens anmälan, gör som jag säger. Stryker GPS, ändrar till radarutrustning.