Klä dig ordentligt, säger mannen, tar fram solstolar och dynor, ställer termos och muggar på en pinnstol. Runt de stora tallarna råder barmark samt en nyfödd sjö.
Jag lutar mig bakåt, blundar bakom solglasögonen. Den här helgdagen var på förekommen anledning vilosam även inomhus.
Någon ringde medan jag lutade mig på soffan. Svara du, sa jag. Ta sig upp skulle ta tid. Men mannen satt i läsfåtöljen med Putin och hann inte fram.
Ute är det helt tyst. Tallegrenar vajar i vinden. I solhörnan råder stiltje.
Mannen häller upp kaffet och tar sitt till. Jag tar mitt. En granne på andra sidan gatan kommer ut och hackar på vintern, sen är tystnaden tillbaks. Flytta stolen närmre, säger jag.
När man fått sig en redig smäll ska man egentligen inte tänka, bara känna. För övrigt har helgen varit en fröjd.
Dans och mumsiga långluncher i gott sällskap. En dag kom Spanska Damen och Shetlandsponnyn emot oss. Näsborrar vibrerade, ångan varm mot min handrygg. Jodå, sa spanjorskan, puss-puss. Även ponnyn blev sugen.
En annan dag firade vi livet i vännernas sommarveranda. Ont krut och så vidare, sa han. Även dagen innan var fin. På väg ut slalombacken mötte vi en skåning på väg att lämna in sina hyrda. Redan? sa jag, är backen inte bra? Det vet jag inget om, jag åkte en gång och när jag ramlade tog jag mig inte upp, sa han.
Men vännernas barnbarn de kunde, de hade gått kurs och solen den värmde nästan för mycket. Tröjor åkte av och pauser tog vi, viktigt att fylla på med energi, tänkte jag, för de andra. Själv tog jag mig bara lite lätt.
Börjar få kläm på nya tekniken, vågar släppa loss, låta skidorna sköta jobbet. Tänka ska man inte, bara känna. Smörigt i backen, minns jag att jag tänkte vid tre-tiden. Och att liftkön var kort. Konstigt, har folk redan gett upp? Men inte vi inte.
Strax därpå. Du måste till sjukhus, sa en tjej. Sätt dig på skotern, sa en kille. Ett felskär, sa en annan. Mannen kör, i baksätet är det tyst.
På Akuten är det som på teve. Alla vet vad de ska göra. Jag tittar in varje halvtimme, sa Josef på övervak. Det kan vi ta bort, såg han två timmar senare. Skönt ligga och dåsa ett par timmar till, tur jag hade hjälm. Sa bara ja till röntgen av nyckelbenet. Ont men helt. Sen vaknar revbenen. Värre och värre dag för dag, sen vänder det, sa doktorn. Josef tittar in, glad, nu får du åka hem och sova!
– Kan vi det här , säger mannen och menar solhörnan. Inne väntar Putin.
I sjön mellan tallarna landar två skator och börjar bada.
Sova är besvärligt. Nysa värst. Och kraxa.
www.anitanilsson.se