Orden ovan fanns med på de två högskoleprov jag skrev för att få söka till journalisthögskolan en gång i tiden. Ord är makt, ord är demokrati. Den som har orden kan föra sin talan och göra sig hörd och förhoppningsvis också påverka. Jag älskar ord. Men det verkar som om jag tillhör en allt mer krympande skara. Två forskare vid Uppsalas och Lunds universitet arbetar just nu med en rapport som visar att svenskar blir allt sämre på ordförståelse. Undersökningen, som just grundar sig på resultat från högskoleprov, visar att ord som ofta finns i tidningstexter tydligen blir alltmer obegripliga för allt fler.
Skolans fel, tänker ni kanske. Nejdå. Givetvis är det internets fel. Vi har Facebook, snapchat, youtube och alla möjliga tänkbara informationskanaler, men hur många har en dagstidning hemma på köksbordet längre? Visst läser 2020-talets människor texter, men mest bara korta. Och det är där vi tappar orden.
Hemma gläds jag åt barnens verbala framsteg och tänker att det nog finns hopp för ordnörderiets fortlevnad. Barnen frågar en massa också. Ibland så mycket att jag grips av en plötslig lust att ta på mig hörselkåpor. Men jag försöker tänka att deras eviga frågande bidrar till att fylla på kunskapsbanken. Femåringen vill veta vad olika saker heter på engelska och treåringen undrar om det går att äta en prutt. Femåringens vurm för superhjältar har smittat av sig på lillasystern och de droppar namn som Spider man, Captain America och Luke Skywalker. Bra att de redan nu övar på sitt engelska uttal, även om det känns aningen bisarrt när treåringen vägrar tandbortsning med motiveringen att det inte är mamma som ska borsta hennes tänder. "Vem ska göra det, då?" frågar jag och tillägger "små barn får inte borsta själv". Hon svarar lugnt: "Jag ska inte borsta själv. Darth Wader ska göra det". Ja, jag skulle nog ha valt en annan borstare, men bra att hon kan argumentera.
Än mer intressant blir det när jag märker hur barnen leker med ord, prövar dem i olika sammanhang och hittar på egna finurliga ordkonstruktioner. Som här om kvällen när treåringen skulle sova och utan förskönande omskrivningar påpekade att jag luktade illa. Lukten kom av att jag strax innan hade sprayat ättika på en av mina gamla klänningar. För den som behöver berika sin allmänbildning kan jag berätta att ättika tar bort dålig lukt, som exempelvis rök, från vintagekläder.
"Vad luktar jag då?", frågade jag. "Du luktar fiskron", svarade treåringen. "Gammal fisk. Och citron". Fenomenalt, ju. Har du inget bra ord, skapa ett nytt. Men se för guds skull till att lära dig de gamla först. Läs en papperstidning, för bövelen. Och lova att läsa tills texten tar slut. Nej, jag gnäller inte. Jag kverulerar.