Jaha, då var det dags igen. För mig tycks tiden numera gå så fort att det tidsmässiga avståndet mellan midsommar och julafton känns ungefär som fyra-fem veckor. Och nu är det bara veckor kvar till tomtehysteri, klappjakt och pepparkaksbak.Eller nej, så är det ju faktiskt inte alls. Det är inte ens dagar kvar, det händer precis nu. Om vi ska göra en bokstavlig tolkning av det vi ser i butikerna, då har julen varit här sedan i oktober. Hur någon ska kunna bevara julstämningen i flera månader är för mig en gåta och jag tänker att när julafton väl kommer är vi så trötta på allt att vi somnar med nästan i ris à la Maltan. Som vi givetvis har vevat ihop alldeles själv för om någon nu har missat det så är det hemlagat och handsnickrat som är trenden för 2010-talets julfirare. Och lokalproducerat förstås. Bäst är om du kan fixa julskinkan från gården intill. Om du nu måste fortsätta belasta miljön och äta kött, vill säga. För mitt i all denna konsumtionshysteri som många av oss är en del av ska vi också vara miljömedvetna och samvetsgranna. Ge inga julklappar, ge pengarna till välgörenhet istället. Det är inte lätt att veta vilket ben en ska stå på.
Ta bara min egen närmaste familj. Sedan barnen kom har vi lite halvhjärtat sagt varje jul att i år lägger vi ned det där med julklappar till oss vuxna. Barnen får och så passar vi andra på att bara vara och njuta av mat och vila. Jo, tjena. Det brukar inte lyckas helt, även om jag alltid njuter fullt ut av både senapssill, lax och sönderkokt mandelpotatis (förlåt, mamma, i år ska vi inte lämna grytan ens fem sekunder). För blir det inte en lite märklig signal till barnen att de är de enda som ska slita upp paket och lägga presenter på hög medan alla andra sitter och letar fynd i de där eländiga röda chokladkartongerna i två våningar? (Jag tänker inte bidra med mer gratisreklam till det där godisföretaget efter trillingnötskuppen).
I år har min kära mor bestämt deklarerat att det inte blir ett endaste paket till någon av de vuxna. I nästa andetag säger hon att vi istället ska åka utomlands allihop till våren, för att fira bemärkelsedagen hon nog egentligen helst vill glömma. Ja, det är inte så att vi protesterar. Tvärtom. Det är ju ett alldeles lysande förslag. Men knappast för miljön. Det miljön vinner på att vi inte shoppar produkter som för eller senare kommer att bli uttjänta och belasta det växande sopberget går förlorat oändligt många gånger om så fort vi kliver ombord på ett flygplan.
Hur vi än vänder oss har vi ändan bak och vi får väl helt enkelt finna en fungerande strategi även för årets julfirande. Om inte annat kan vi lova bot och bättring redan vid tolvslaget på nyårsafton.