Plötsligt kunde vi läsa den. Rubriken som skulle förklara hur det gått: ”Landstingets framtid avgjord”. Tanken går ut på att när partiförhandlingarna är avslutade så är framtiden klar intill nästa val. Tillåt mig tvivla, av respekt för demokratin och för politiken.
Det finns en hel del rafflande spänning som präglat tiden efter valet. Ingen gång i den moderna historien har ett val givit så annorlunda utfall bland valsedlarna hos de norrbottniska väljarna. Ett starkt resultat för Socialdemokrater på en valsedel, kan samtidigt vara svidande nederlag på en annan valsedel som stoppats i ett kuvert och slickats igen av samma väljare.
Regeringsskifte i riket, trots kanske ett av Socialdemokraternas sämsta riksdagsval. Svängningar och maktskiften i några av Norrbottenskommunerna, där regnbågsallianser bildats av partier som normala fall står långt ifrån varandra politiskt. Men det som sticker mest ut i årets val är ändå Landstingsvalet. Det är en nagelbitande thriller både i valets utfall och förhandlingarna om maktfördelningen. I huvudsak fanns en stor vinnare och en stor förlorare. Sjukvårdspartiet gjorde en dramatisk framryckning och ökade kraftigt. Lika dramatiskt förlorade Socialdemokraterna i Landstinget och under valnatten var väl ingen riktigt säker på om den gamla alliansen mellan S, V och Mp skulle kunna nå ens ett ynka mandats övervikt.
Det blev den tidigare koalitionen som kom till att fortsätta samarbetet, med bara en rösts övervikt i fullmäktige. Det kunde vara ett ”Landstingets framtid avgjord”, om det inte varit för den osäkerhet som är inbyggd, med en så liten marginal för majoriteten och för efterverkningarna av den process som pågått från valnatten fram till i veckan.
Aldrig någonsin har ett regeringsskifte i landstinget varit så nära. En färdig alternativ koalition, med målet att ta över ansvaret för politiken. En mandatmässigt starkare sådan, med ett program som skrivits så att det varit möjligt för såväl Mp som V att vara med. Alla poster fördelade och med långt drivna givanden och taganden av sakfrågor.
Två så samlade alternativ för makt och ansvarstagande har aldrig funnits i landstinget. Det skapar en helt ny dimension för oppositionspolitiken och visar upp en konkurrens om maktutövningen som ger politiken den nerv som man inte finner i de stora sakfrågorna i landstinget.
En tolkning skymtar från Socialdemokraternas landstingsföreträdare. Det finns politisk samsyn i de flesta viktiga frågorna, konstateras det. Så är det nog, det är i stället synen på regerandet som skiljer sig mellan de valda politikerna.
Synen på regerandet skiljer sig ute i länet. Bland väljarna. Tittar vi på valresultatet från Luleås valkrets i landstingsvalet talar det entydigt för en stark koalition mellan S, V och Mp. Skulle vi istället titta på Malmfältens och Östra Norrbottens valkretsar var ett maktskifte direkt verklighet.
Mellan politiska program och koalitioner kan vi alltså spåra likheter och samsyn, medan väljarna kommer till radikalt olika slutsatser i vem som ska styra Landstinget. Där står kusten å ena sidan och Malmfälten och Östra Norrbotten å andra sidan, med kraftfullt stöd för antingen S eller NS.
Med minimal marginal i fullmäktige och maximal spridning av partisympatierna i de olika länsdelarna ser jag många spännande och rafflande politiska strider framöver i Norrbotten. Det är bara bra och nyttigt. Det behövs i en livaktig demokrati. Verkligheten är att landstingets framtid inte alls är avgjord. Och tur är väl det.