Pengar är verkligen ett mysterium. Fruktansvärt mycket av vår tid går åt till att tjäna pengar, och sedan spendera dem. Vissa sparar, andra placerar, många har inget val, aldrig den minsta slant över när månaden är slut.
Jag tycker ändå att det är besynnerligt att så pass få människor i det här landet har koll på det ekonomiska systemet. Det är långt ifrån självklart att prata om historiskt låga räntelägen i skolan, eller att förstå matvarupriser, löner och arvoden. Ändå är ekonomi så starkt knutet till vår vardag och våra liv.
Vad är en skälig lön? Vad är rättvis prissättning? Hur vet man egentligen vad man betalar för, när man köper tjänster och produkter?
Hur kan det komma sig att en ekologisk gurka från Sverige kostar 20 kronor, och en spansk ekogurka 27 kronor? Varför tjänar en norsk sjuksköterska 30 procent mer än en svensk sjuksköterska? Hur kan det skilja hundralappar per timme för samma typ av hantverkare i samma kommun och hur tusan kan det vara så dyrt att reparera bilen? Vad kostar mest, expertis eller reservdelarna? Jag vet att många funderar varför man överhuvudtaget måste betala för en digital tidning, när pappret, och tidningsbuden – det enda som man till synes "kan ta på" och som "kostar" – är borta?
En stor del av livet går till arbete och konsumtion. Vi får barnbidrag, tar CSN-lån, köper lägenhet, hus, bil och kanske sommarstuga. Många köper resor, skotrar, mobiltelefoner och möbler på avbetalning, eller i värsta fall via dyra sms-lån. Vi sparar genom att sätta undan en liten slant åt barnen eller barnbarnen varje månad eller genom att amortera mer på huset. Pengar snurrar snabbt genom livet, våra händer och bankernas swishande system.
Människor umgås mer och mer via konsumtion, vi åker på shoppingresor, frossar i lyxiga mattrender som sprider sig ner i åldrarna och ut över byxlinningarna och ända ner till fitnessklubbarnas vinstmaskineri. Det verkar som att många förväntar sig ha råd och kunna göra i princip allt. Även i riktigt unga år. Det är exklusiva märkeshandväskor till småtjejer, ögonfransförlängningar och soldusch. Trendkonsumtionen ökar samtidigt som jag inte är så säker på att fler unga extraknäcker i dag. Eller det är väl som det brukar, några få sliter häcken av sig, och andra tar det betydligt lugnare.
Jag upplever att många ungdomar är mer kräsna och dissar jobb med låga timarvoden, antingen ska man tjäna mycket, eller så lever man hellre på mamma och pappa, verkar det som. Att vänta, spara, längta eller förtjäna något är gammalmodigt och långsamt. Konsumtion är en självklar rättighet som ska gå fort och glittra.
Frågan är bara varför vi har så dålig koll på vad pengar är och hur priser, löner och lån uppstår?
Jag tror att det skulle uppstå en sundare konsumtion och bättre inställning till arbete om fler, och kanske främst yngre människor, förstod fakta bakom ett pris; förstod slitet bakom en timlön. En svensk eller norrländsk gurka som växer sakta och transporteras kortare borde både kosta och smaka mer, men varför ligger den inte längst fram i grönsaksdisken? Och om vi fick veta, för vartenda hekto skinka vi köper, vad som är insprutad tillsatssmörja, eller hur den här grisen hanterats i sitt liv – alltså hur den mått och inte bara om den är dansk eller svensk eller eko – så skulle det göra skillnad. Om jag som konsument på djupet förstår vad de sex kronor per kilo jag betalar extra betyder för djurhållning, vänlighet, icke-fusk, sundhetsgaranti och smak – ja, då betalar jag förmodligen prisskillnaden.
Jag efterlyser en total upplysning, en genomgående grundutbildning för alla åldrar i produktion, konsumtion och ekonomi. I slutänden skulle alla förstå och kunna syna löner, skatter och alla priser på varor och tjänster. Det skulle alltid finnas transparenta och jämförbara löner i alla yrken, och prislistor på alla varor. Kunskap är makt, och kunskap om ekonomi är grundläggande för att vi ska kunna styra våra liv och göra bättre val som medborgare och konsumenter.
LI SKARIN