Jag skulle skjutsa honom i min då alldeles nya bil. Klaus var den främste företrädaren för tyskt näringsliv i Sverige, vd för den tysk-svenska handelskammaren och jag stod där med en nytvättad Citroën. Jag hörde mig själv säga att jag aldrig tyckt att min bil var så fransk som nu. Han svarade med ett roat leende: Det sitter en Bosch common-rail diesel i den där bilen. Sedan sa han att han var glad över att USA gått om Tyskland 2004 som Sveriges viktigaste exportland. Bilindustrin (då Volvo och SAAB) var ju till mer än 2/3 byggda med tyska komponenter. Under ytan var saker annorlunda.
Så kom hela resan till östra Norrbotten att te sig. Vi besökte Hietala handelsträdgård, Jaxal och SLP i Övertorneå och Klaus utropade flera gånger hur otroligt spännande detta var. ”Mitt i skogen finns fantastisk teknik och än mer fantastiskt entreprenörsskap”, sa han alldeles upprymd. Jag nickade förundrat och funderade varför det krävdes en tysk handelskammarchef för att vi skulle inse detta alldeles självklara. Här fanns någonting otroligt intressant från ett företagsperspektiv, men med ett underskott av uppmärksamhet.
Jag läser lokaltidningen från Stockholm och ser hur en krönikör behandlar konsekvenserna av att inget Stockholmslag klarat den sportsliga utmaningen att spela i ishockeyns högsta division. Han konstaterar att det egentliga idrottsliga intresset då inte är nog stort för att sporten ska kunna klara sig i uppmärksamhetens finrum. För den enskilda sportens skull är det därför i nationens intresse att se till att inte Stockholmslagen förlorar, eftersom det då leder till sportens död.
Jag kan inte mycket om idrott, men inser att resonemanget kunde ha handlat om sned demografi. Om de flesta svenskar inte har möjlighet att heja på rätt lag tappas intresset. Det vore en smakfull förklaring om den var sann. Snedvridningen är av ett annat slag: trots att sju åttondelar inte bor i huvudstaden släcks strålkastarna ned och redaktioner stängs. Detta i övertygelsen om att en sorts lokaljournalistik skulle vara nationell, medan de andra bara förblev lokala.
Mer sant är att betrakta alla nyhetsplatser som lokala. Södermalm i Stockholm är lika lokalt som Övertorneå och Överkalix. Det är svårt att se när de flesta lokala platser utom Söder får sämre bevakning.
Sedan länge är det en etablerad sanning att de som skildrar Sverige har mycket gemensamt; de bor praktiskt taget på samma gata. En intressant undersökning om ofta citerats visar att mer är tio procent av Journalistförbundets medlemmar var bosatta på Södermalm i Stockholm. Med de neddragningar som skett och som planeras under tiden efter undersökningen tror jag att siffrorna blivit än tydligare. När vi läser svensk press kan vi vara än mer säkra på att det är så.
Med den stora guldbragden från Northland Basket fortfarande närvarande tänker jag igen på Klaus. Denna gången från ett besök på hans fina kontor. Där fanns det i klassisk tysk ordning ett system med hängmappar. I kategorin regional information fanns det en välfylld hängmapp med etiketten ”Norra Sverige”. Bakom mappen fanns en till, nästan lika välfylld som hade etiketten ”Övriga Sverige”.
Klaus sa till mig att det sitter inne i våra huvuden. Vi tar lätt för givet vad vi hört andra säga om oss och spelar därför ofta den roll som andra gett oss. Låt oss skapa den roll som vi vill spela istället! Utgå från att de mest fantastiska företag hittas i Övertorneå och de mest intressanta skildringarna är de som vi skapar här i Norrbotten. För så är det väl?