På väg mot mannens dotters kalas försöker ett kallt regn krama ihop sig till snö. E4-an norrut bar men tidvis blöt. Vid vägkanten och inåt skogen, spår av vit väderlek mellan lingontuvor och tall.
I hagen står shetlandsponnyn under tak. I hönsgården kacklas det vilt, undrar varför? En bit bort på andra sidan stängslet står den unga spanjorskan med en filt över ryggen. Nog är hon vacker, säger mannen om den graciösa gråskimrande. Och jag sträcker som vanligt fram min hand över staketet, kallar henne vid namn och lockar: Kom då, ja kom då. Jaså, nu passar det minsann, ser hon ut som, okey då. Går emot oss i sakta mak. Näsborrarna vidgas, hon drar in doften av min hand, säger HÄ och går. Det är aldrig för sent att bli kär. Inne firar vi hennes matte med ja må hon leva, tillsammans med andra gratulanter.
Så ni ska på dans i kväll? Byt däck innan, råder kalasföremålet vid kaffebordet, det kan bli kallt framåt natten.
Vilken fin duk, säger jag. Har fått den av A, den tar inte åt sig fläckar och behöver inte ens strykas, säger hon. Jag köpte den i Spanien, berättar A, jag har svart bälte i shopping och ger bort mycket av det jag hittar, såna dukar finns inte i Sverige, fortsätter den generösa.
Om min bil som stått på verkstan sen i somras, råder dotterns man män och män emellan: Sälj den på Blocket utan motor. En gratulant har det kämpigt. Familjen hans får inte vara hemma. det har invandrarverket bestämt. Kampen fortsätter.
En jakthund åt upp vår finaste tupp igår, berättar kalasföremålet. Han mopsade väl upp sig för att försvara de sina, tror hennes far.
Åttaårspojkarna sitter nära varann, pratar och bygger med var sin IPad. De kan gå in i varandras världar, berättar deras mor. Det har de gjort ända sen de låg i hennes mage, visserligen i var sin påse men ändå, har jag förstått.
När kalaset är slut ställer de upp sig. Orkar du? Jag lyfter upp en grabb i taget, går en bit, släpper ner. Det hör till. Tänk om du orkar lyfta oss när vi är vuxna, sa en av dem i våras. Ja, tänk.
Ute står Shetlandsponnyn under tak. Men spanjorskan? Jag lockar. Och där! Glada steg, nästan skutt, som att äsch då, jag glömde! Mulen mjuk, kyssen så ivrig att handen åker in och tänderna syns.
Har aldrig varit kär i en häst förut. Blev kär i en hund ifjol och allergisk. Jag!? Jo. Det är visst aldrig för sent med nåt. Tvättar av handen i snön och vänder mig om. Kelsjuk böjer hon sig nu över stängslet, mot Shetlandsponnyn. Små pipanden hörs inifrån hagen.
Dans ikväll, kul! Men först de sex milen hem och byta till vinterdäck.