Mannens f d arbetskompis och hans fru bor ett par mil bort från svägerskans stuga i det bortersta inlandet. Efter svägerskans älgköttsoppa ska vi dricka kaffe hos dem.
Första gången jag träffade henne fick jag hålla handen om babymagen.
Månader gick. Har du hört av honom? Nä, han är väl ute på jobb, trodde mannen. Ring nu! sa jag. Ibland gör han som jag säger.
Vi är i Sunderbyn, sa blivande pappan. Den gången blev de hemskickade. En sen kväll ett par veckor senare, kom de i min tanke igen. Ringa så här dags, sa mannen. Och fick inget svar. Om morgonen ett sms-pling i mannens telefon. Det blev en flicka!
När vi svänger in på deras gård har nio månader gått, den unga familjen möter på farstubron, stämningen salig. I köket griper den lilla människan tag i det stora färgglada paketet och drar ut det krusidulliga snöret. Oj, vad jag kan! Och släpper jag, då snurrar det ihop sig igen. Intressant! Om jag tar det i munnen och drar från två håll, vad händer då? Det är mycket man kan göra med munnen. Göra ljud och kolla effekten till exempel.
Benen kan man stå på, upptäckte hon nyligen. Och snabbt dra sig fram över golvet på mage mot ett skåp med plastbyttor. Vad mer då? Måste in och kika.
Pappan har lärt henne göra en näsgrimas. Fast nu sitter han vid köksbordet och pratar jobb med mannen. Konstigt!
Kaffet på och mamman skär upp två stora bitar av sin barndoms kaka åt oss. Där med äpplen i, här med svarta vinbär. Jättegott, säger mannen min som får båda. Själv tar jag en bit ost till kaffet. Har du fått sockersjuka? undrar pappan. Nä, men jag har det i släkten.
Flickan nu på väg in i kontoret, mamman och jag sitter och beundrar hur hon tömmer papperskorgen med ett blad i taget. Sen gnuggar hon sig i ögonen.
Snart står familjen på bron igen, vinkar hejdå och skrattar. Vad tiden går fort, säger föräldrarna. Vi ska skicka papperskort sen, från just det här ögonblicket.
Även djuren klurar, klurar ut. Under middagen hos svägerskan berättar hennes barnbarn älgjägaren om en älg som jagades av en hund, sprang in bland en grupp islandshästar och smet ut. När älgjägarna kom, hade älghunden total koll på hästarna.
Får oss en kopp kaffe innan vi vänder hemåt, jag vid ratten som alltid under långkörning. Femtiofem mil blir det idag.
Så vackert, säger jag då och då, stannar bilen, går ut och fångar färger. Mot kusten sent om kvällen sveper dimma över vägen, men det är lugnt. När man tar det så.
www.anitanilsson.se