Januarisolen knegar sig nu upp över skogskanten och skickar ett bländande ljus mellan de sibiriska lärkträden. Så vackert!
Varför säger du alltid att allt är vackert har barnbarnstjejen undrat ända sen hon började formulera sig, nu är hon sex. Varför låser du inte toalettdörren, är ett annat mysterium här hemma. Att hon kan komma in och titta. Det är ens egenheter som fastnar och förs vidare, antar jag. Varför hälsar du på alla, var en av storebrors undringar i den åldern.
Det enda jag vet om min farmor var att hon dog i TBC vid tjugonio. Den nyfödde strax därpå. Pappa äldst av de tre andra, han var sex. Låg redan i magen när de gifte sig. Brudgummen ung på kortet. Bruden djupt allvarlig.
Jag är nu dubbelt så gammal som min farmor fick bli plus lite till. Känner mig som vanligt. Har även som änka en man att slingra mig kring om natten. Allt borde vara bra och det är det ju. Även om man får vara arg ibland. Det får man väl alltid med karlar, sa en kvinna på stan, vi börjar höra illa, skrik inte åt mig, brukar jag skrika, jag skriker inte säger han. Så där håller vi på, tur man är två. Man håller igång blodomloppet, sa hon och vek in på Shopping.
-Ska vi gå en sväng?
Frukosten blir nästan lunch så här i helgtider och granen ska vattnas och blomstackarna och sen ringer en kompis, det blir en timmes prat och skratt. Om farmors skratt vet jag inget. Farfars nya var mild och god, det minns jag.
-Nu försvann den, solen alltså.
-Mmm, mumlar mannen över tidningen.
Allt borde vara bra här i landet och det är det ju i förhållande till farmors tid. Men idén att lärarna i stället för att lära ut ska jobba med att observera och notera vad eleverna inte hunnit lära sig, har fått Sverige att halka ner i världens skolstatistik, sa en rapport.
-Ska vi gå då?
-Åt vilket håll? undrar mannen och jag hänger med dit han går. Annars går jag åt det andra. När vi åker och handlar parkerar han bilen åt höger. För mig känns vänster naturligt. Varför parkerar han cykeln där, när vi ställer dom här? undrade tolvåringen på stan i somras. Han vill det, sa jag.
När vi går är det inte fråga om att parkera. Om jag inte varit så kort hade vi haft ungefär samma steglängd. Det funkar att hålla honom i handen och rycka till. Rundan tar drygt en timme, tur vi tog på reflexer. Utan alla lysande hus hade det varit närapå svart. Som på farmors tid.