Igår gick Luciatågen förbi med ljus i sina händer. Mannens barnbarn i tidig morgonstund och i de minas skola redan kvällen innan. Än en gång har man suttit där i mörkret i samlingslokalen en trappa ner med mjukt hjärta och sett framtiden tåga förbi och kliva upp på scenen. Om den ser ut så här finns inget att oroa sig för.
Brukar hålla mig så länge barnen radar upp sig. Men dessa ljusa röster, i hela kroppen känns de, kniper till om känslonerven. När jag blir större då blir ni mindre, sa älsklingsgrabben när han var liten, till slut blir ni som mina barn. Se hur tomtar komma upp ur vrårna, upp ur vrårna, ljöd sången i förrgår kväll. Och där satt vi.
Man tror att barnen föds som en deg som man kan knåda till efter önskemål, sa en pappa en gång, men min pojk snurrade runt i sängen på ett speciellt sätt när han var liten och tjugo år senare, efter all uppfostran, snurrar han runt precis på samma sätt. Minns inte pappan men att hans ord kom som i eldskrift. Det enda man kan göra som förälder är att uppmuntra, fortsatte han. Och när man blivit så klok har barnen flyttat ut.
Yngste sonen har nyss fyllt fyrtio. Tänk att nu har morsan fött två fyrtioåringar, sa jag under firarmiddagen. Det blev tyst i tre sekunder. Och sen: Tur att vi inte kom ut i full storlek!
Innan hade jag åter bläddrat igenom rader av fotoalbum, valt bilder som mannen skannat, klippt och klistrat collage. Jodå, upptäckte jag snabbt. Precis som sin storebror har han lyckats förbli den han föddes till. Synd att inte farsan fick vara med.
När han föddes var pepparkakorna redan bakade. Med egen deg förstås. I år, fyrtio år senare kom det hastigt på. Baka pepparkakor är kul tyckte barnen.
Vi hämtade dem klockan två, dagen hade börjat i mörker och tvärt var mörkret runt oss igen. Jag sprang in på Konsum. Ekologisk, värm den i rumstemperatur stod det på degförpackningen och hemma kom bakbordet fram på direkten men först tvätta händer, sa farmor.
Om man delar upp den i små bitar blir den fortare mjuk visste storebror och gav syrran hälften. Jag kan inte kavla så tunt, kan du hjälpa mig, bad hon. Du kan, sa brorsan, man kan i stort sett allt, fast man inte har hunnit lära sig allt än.
Farmor stod för gräddningen. Brände färre än normalt.