Gruppresor är rationellt, på kort tid hinner man se allt som är värt att se, sa mannen när vi just hade träffats. Fast då missar man det viktigaste, tyckte jag. En ledare som står och pekar och talar om hur det är, jag blir obstinat.
– Säg vart du vill åka då, sa han, jag har aldrig varit till Kanarieöarna.
– Las Palmas skulle du gilla men dit hinner vi sen.
Hon såg så cool ut där i flygbussen, kvinnan i början av 2000-talet på väg mot sin andra Kuba-resa med en tygkasse i knäet. Och resväskan? påminde jag sedan hon rest sig och gått mot dörren. Det räcker med den här, sa hon och gick med lätta steg mot utrikesterminalen med tygkassen över axeln. Som om hon dansade. Fri, tyngdlös. Tänk om? Synen flög inte förbi. Den flög in.
Och mannen blir orolig när höstar faller mörkt och vintrar närmar sig. Något måste bokas.
– Kuba kanske?
Min käre piggnade till. Utöver djupdykningar i en gammal, grammatisk bok med nio olika verbformer har han i två år pluggat spanska på nätet.
Snart ljöd Raul Castros gammelmansröst genom huset i timmar, veckor, månader, lillebrorsan som tog över när Fidel blev trött.
Jag hinner höra allt vad han säger, sa han lyckligt. Och det finns en textremsa under som man kan följa. Och vad säger han då? Svaret blir svävande.
– Kuba! sa väninnan i USA om våra planer, åh, då får ni roligt, sol och värme, dans och musik överallt, god mat och mycket frukt!
Efter revolutionen för femtiofem år sedan har öns mäktiga grannland gjort allt för att svälta ut kubanerna . Även Internetkabeln har blockerats. Kontakten med yttervärlden går via satellit. Och sedan Berlinmuren föll försvann den viktigaste handelspartnern. Att de ändå överlevt?! Och hur?
Förutom alla andra turister är vi snart två till som är där och lämnar en skvätt av vårt överflöd.
På jordgloben tar Kuba en liten plats men tolv miljoner ryms, två av dem i Havanna, står det på nätet. Apropå ledare sägs Raul har lättat en aning på trycket, låter folk bland annat hyra ut rum till turister.
Någon där borta har kollat upp oss, sa jag när vi inte fick några svar. Bokade i stället in de första nätterna på ett hotell i Havanna. Och sen? Det beror på. Det bestämmer vi då.
Tar av smyckena förutom guldkedjan med litet hjärta som är en del av mig själv. En julklapp från maken när vår förste var nyfödd.
Och byta ut resväskan mot var sin tygkasse? Förslaget väcker inget gehör i vår lilla grupp. Hur fick hon plats med allt?