Om alla var som du, skulle jorden vara en plats där livet vore lätt att leva, brukar jag tänka om mina favoritmänniskor. Det händer att de dör. Ett par stycken bara i år. Allt blir alltså allt sämre, kan man få för sig. Tvärtom, säger statistiken. Vi har fått det bättre här på klotet, färre krig, mindre våld, bättre utbildning och hälsa, längre liv.
Nya människor stärker hoppet. Vi fick en babygranne i våras. Har du sett att hon kryper, undrade hennes farmorsmor. En vintermörk eftermiddag går jag över till det välbelysta huset. Hä! Hä! hälsar Hector och viftar på svansen.
Drar av kappan och skorna, går in i ett hem som känns helt nytt, ljust och öppet. Pappa är som piggast på morgonen, då han kommer jobbar vi verkligen hela dagarna, säger dottern.
Det har varit en fröjd att se med vilken fart och smak det nya planerats och förverkligats sedan de unga flyttade in för ett par somrar sen.
Det känns normalt att slå sig ner golvet. Där borta sitter mamman och babyn. Här kliver Hector upp på mina ben och värmer dem. Låter sig smekas på pälsen medan han med en blick bortåt golvet noterar att där kommer hon, den oförutsägbara lilla människan. Strax är hon helt nära, bromsar in kryphastigheten, stannar upp. Kollar in mig med en stadig blick. En fin blandning av mor och far, alldeles sig själv.
Ifjol den här tiden låg hon i mammans mage, i våras tittade hon ut, i somras sprattlade hon under ett parasoll. Nu tar hon sats ända från magen och kastar ur sig hälsningen: Hä! Och jag svarar: Hä! Så håller vi på en stund hon och jag fast läromästaren gått och gömt sig.
På BVC skällde hon verkligen ut personalen och snackar gör hon hela tiden, säger mamman. Hon kan vara lite missnöjd om kvällen men tittar någon in blir hon glad, berättar mamman. Detta att människan i två miljoner år levde i stora grupper, det sitter i.
Fylld av energi drar hon upp sig mot soffan, går bredvid, viker mot bordet, går runt det, snabbt, nyfiket. Mamma håller henne med ett fast grepp i tröjan, som hennes mamma gjort. Som man kan göra när barnen är små. Inte när de är fyrtio.
Och snart har 2013 samlat ihop sina dagar, inom oss och bortom.
Vart har ungarna tagit vägen, undrar du snart, du som idag har dem nära. Och då har de flyttat ut. Passa på och njut av deras barndoms minut.
GOTT NYTT ÅR kära läsare!
2014 känns stabilt. Det blir nog bra, bara det blir bra för alla.