– Om min karl skulle börja här på gym, skulle jag tänka vad är det nu då, säger en kvinna i omklädningsrummet till sin kompis.
Det låter bekant.
Senast mannen ändrade sina vanor (joggade ut i skogen i mörkret och vid otjänlig väderlek trampade sig svettig på motionscykeln) låg en inflammerad blindtarm bakom och tryckte. Rutten men inte sprucken, sa kirurgen. Vad gäller mitt beslut att hålla den här karln vid liv, har det sen dess varit blivit tämligen lugnt.
Efter tre operationer har hans öra friskförklarats. Sen dess har tillbuden inte handlat om sjukdom. Mer om det där med fokusering.
På Kuba tittade han åt ett håll och gick åt ett annat. Utan fungerande reflexer kunde det gått illa. En blodig tå och ett litet märke på nästippen, till och med glasögonen höll.
I Cyperns huvudstad Nicosia hade allt kunnat ta slut. Man bör aldrig luta sig bakåt mot något (inte ens för att ta kort i en annan vinkling än den man just tog) innan man med säkerhet vet, att detta något verkligen finns och går att luta sig emot. I stället för en stadsmur med en fallhöjd på femton meter, kan där vara en öppning i den. Med en strålkastare i. Fastsatt på en bult på väg att lossna av den oväntade tyngden.
Rent konkret handlade det om sekunder. Ett rassel bakom mig. Vad gör han där? hann jag tänka. På utsidan!
Sen tänker man inte, man greppar tag i och drar av alla sina krafter. Först efteråt blir man skakis. Hon lyfter sin vikt på nacken, har gyminstruktören sagt och menat mig. Innan gym var jag svag.
Att även mannen börjat träna, varför inte? Ska inte börja oroa mig. Inte än. Men ett litet råd i början, det får han. För att bättre smälta in.
– Vad är det för fel med skjorta och jeans och svångrem?
– Det ser ut som om du går omkring och inspekterar.
I sportaffären blir det svårare än förväntat.
– I Asien kan ingen föreställa sig den här benlängden, kommer det inifrån provhytten.
– Prova den här då, säger expediten och sträcker fram en annan modell.
– Nästan lika sköna som jeans.
Snart tar vi elva dagars ledighet från maskinerna, klart du ska firas, säger jag om hans födelsedag. I åratal har han med intresse talat om Kanarieöarna. Där de flesta har varit, har inte han. Sitter nu i läsfåtöljen och förbereder sig. Man måste anstränga sig, säger han om att läsa spansk litteratur på spanska. I handen håller han ett nyinköpt hjälpmedel, en översättningspenna.