Ont ska med ont fördrivas, sägs det ju. Men hämnd föder hämnd och det är väl tämligen solklart för de flesta att en evighetsspiral av onda handlingar inte för mänskligheten framåt. Och jag har kommit fram till att snäll inte alls behöver vara synonymt med dum och då menar jag dum som i korkad. Med snällhet kommer en långt, tänker jag, inte minst när det gäller att bemöta människor i omgivningen vars avsikter inte är av det goda slaget. Jag tänker på att använda sig av snällheten på ett lite mer, ska jag säga, raffinerat vis . Tänk bara på hur den där griniga gubben i lägenheten under skulle reagera om du när han skäller ut dig för att dina barn spelat fotboll i ditt vardagsrum och väsnats så att de har stört hans Bingolottokväll inte gapar tillbaka. Om du istället säger, glatt och hurtfriskt ”att det var väl rackarn att ungarna levde om, jag ska försöka se till att de dämpar sig. Jaså, kom inte färdtjänsten, jag ska ändå till stan så du kan åka med mig”. Jag är säker på att hans ilska skulle komma av sig. Och antagligen skulle han skämmas lite och slå dövörat till nästa gång dina små raringar lever om där hemma.
Snällhet med en gnutta list skulle säkert kunna fungera för att bemöta även andra lite lätt otrevliga personlighetstyper, som den där som gärna förser sig både en och två och tre gånger vid fredagsfikat på jobbet men som alltid tycks gömma när det är hens tur att bjuda. Hen som aldrig sitter längst fram i taxin när det är krogkväll och som i bästa fall bjuder dig på en pissig stor stark i baren när hen är skyldig dig minst 200 spänn. I stället för att så småningom tokexplodera och skrika loss på den eländiga snåljåpen kanske du borde säga något i stil med det här: ”Alltså, jag pröjsar taxin. Du verkar ju ha det lite kärvt ekonomiskt, faktiskt. Kan jag hjälpa dig, på något sätt?”. Om snåljåpen bara är en helt vanlig snåljåp och inte totalt från vettet lär hen förstå att det är dags att lägga ned med snikenfasonerna. Kanske belönas du rent av med att se hen rodna upp till hårfästet och hala upp en skrynklig hunka ur fickan.
Jag tror också att vänlighet varar längst de gånger du har oturen att bli utskälld av chefen. Jag menar, förställ dig ett scenario när chefen stegar fram till din plats, spänner ögonen i dig och säger att ”det här duger inte, hur kunde du klanta till det så här?" Föreställ dig chefens förvåning när du i stället för att säga emot, argumentera och skylla på din kollega Bosse, i stället säger: ”Det var inte alls min avsikt att röra till det. Men jag respekterar verkligen din åsikt och tar till mig av kritiken. Snygg frisyr, förresten. Var klipper du dig?”. I bästa fall ser du en haka åka i skrivbordet, i annat fall kan du alltid hoppas på att chefen får något osäkert i blicken och funderar om hen inte tog i lite väl hårt ändå?
Dessa snällstrategier har givetvis sina begränsningar. De funkar säkerligen bäst på människor som inte är onda innerst inne, utan bara lite vardagstaskiga. En kallhamrad psykopat råder du knappast på genom att bjuda på pepparkakor när hen försöker stjäla din bil eller ditt jobb. Och trots sitt rykte om motsatsen är det knappast någon som blir snäll av pepparkakor. De bidrar i bästa fall till ett jämnare humör, för den som är känslig för blodsockerfall. Storkonsumenten kan snarare förvänta sig märkliga förvecklingar i magtrakten och det är det nog ingen som blir särskilt snäll av. Värt att notera nu när julen närmar sig.
Linda Kask