– Tänk om väskan du köpte bara håller som handbagage, säger mannen på Kallax, då spricker den i hanteringen. Låste du? fortsätter han. Tullen har rätt att bryta upp väskor som är låsta. Du har väl lagt en namnlapp i den? Lappen kan ramla bort.
Men jag vet vad jag vet. Och mannen lugnar sig med Time. Sedan sitter vi där vi sitter med handbagage runt fötterna och stödstrumpor på. Nu blir det som det blir. Om knappt ett dygn drar vi av dem.
I Pocketshopen på Arlanda köper jag en bladvändare om en kvinna som drabbas av Guillain-Barrés syndrom och blir totalförlamad tills en neurolog lyckas stimulera hennes nervbanor så att hon blir frisk och han kär. Först på slutet får de varandra. Då står vi på kö i luften ovanför Doha, Quatar.
När det plingar reser sig alla utom en shejk som testat ekonomiklass.
På väg hem efter första Sri-Lanka-resan kom flickor fram i här i Doha, log och bjöd på choklad. En nygift flicka från Nepal sa: Som ni vill jag ha det med min man efter ett långt liv och många år tillsammans. Fyra och ett halvt, var det då.
Tre år senare möts vi av en folkmassa som formerar sig till breda, nästan stillastående floder. Vart ska alla och varför? Och vad hände med flickorna?
Nu bara karlar med allvarlig min som säger hurry, hurry och pekar när de ser våra biljetter. Vi rusar efter den kö som har mest bråttom. Mannen drar som vanligt ifrån mig på upploppet.
– Colombo? undrar jag i flykten.
– Yes, cutie, säger den Sri-Lanka-leende kille som står där han står.
Som om man redan vore framme i det land där vilken turistkvinna som helst kan bli kallad söt, ja till och med vacker.
Så där, då har alla kommit, säger kabinpersonalen. I sömn och i vaka färdas vi sen genom mörker och landar i morgonens ljus.
Flygplatsen har vuxit, men vi letar oss fram och där är bagagebandet.
Strax dyker min lilla dimblå upp, oskadd och fin. Skuttar emot oss med det rosa adressfodralet som ett tryggt band om halsen och hänger med ut i den varma och fuktiga luften.
Vi tar ut pengar från en ATM-automat och jag köper ett lokalt telefonkort till mobilen. En taxichaufför raggar upp oss.
Statsbesök från Pakistan, berättar han då trafiken mot Colombo segar sig fram. Fyra religioner samsas på ön, de flesta är buddister. Även påven har varit här. Vi är alla bröder och systrar, sa han.
Hotellet är sig likt. Det är ju ni, ler personalen. Juice? Vatten?
Vi svalkar fotsulorna mot stengolvet. Rullar ihop stödstrumporna.