Med nytt år följer nya föresatser, en ren kalender och en vilja att inte upprepa förra årets misstag. Jag hoppas att landets och länets nu aktiva politiker förvaltar traditionen och avger löften för året. Hoppas de lovat att 2015 inte ska fortsätta på det sätt som 2014 förflutit. Hoppas de ska munhuggas mindre, söka breda överenskommelser och titta framåt mer än bakåt.
Jag tror att de omfattande valkampanjerna har skapat ett diskussionsklimat i politiken som inte främjar vare sig samverkan eller klokt resonerande. Istället för innehåll, kämpas det om form. Vem som ska ingå i vilket lag är viktigare än vad lagen ska stå för. Istället för sammanhang har jakten på one-liners gjort att våra politiska ledare från de olika partierna inte längre tycks samtala med varandra, utan trumfar talskrivares klatschiga formuleringar på varandra med mer övning än själ.
Jag har gjort mig skyldig till att vara en del av det där, även om det förhoppningsvis var mindre av sådant för många år sedan. Jag har själv varit talskrivare och myst över någon elak formulering som verkar fyndig där på pappret, som min uppdragsgivare kunnat säga. Jag har också själv stått i en talarstol och i något ögonblick trott att politiken handlar om att vinna ett replikskifte. När spegelbilden tittar tillbaka vet jag också att stundtals har mitt intresse för att förstå maktutövningen överträffat mitt intresse för innehållet.
Det är då de goda föresatserna för nästa år har behövts, även om de inte alltid uppfyllts. Den författare som tidigast uttryckte visdomar som grund för nyårslöften var Benjamin Franklin. Redan på 1750-talet samlade han föresatser för det nya året i en serie han kallade för ”Poor Richard’s Almanack”. Där samlade han aforismer för hur man ska bli hederlig, framgångsrik och lycklig. ”Beröm lite, klandra mindre” säger han i ett bland många uttalanden. Det är lätt att förstå det sista - att man inte ska klandra andra lika ofta och lika mycket som vi gör. Svårare är att förstå vad det fina i att berömma lite skulle vara.
Bara klander tycktes prägla partiledardebatten i veckan. Inget nytt i det tyvärr. Regeringens representanter tyckte att Alliansen gjort fel och för lite när de styrde och Alliansen tyckte att de gjort rätt och att Regeringen kommer att göra samma fel som de gjort för ännu längre sedan. Berömmen lyste nästan helt med sin frånvaro, balansen i argumentationen likaså.
Det saknas inte saker att berömma och beundra också i politiken. I Bodens kommun har ännu en allians skapats med bredd och blocköverskridande - som andra partiers Bodenpolitiker lyckats med förr i tiden. Koalitionen tycks verkligen trivas med att dela ledarskapet med varandra. Kulturhuvudstadsåret i Umeå var en uppvisning av klass, i ett Västerbotten som gör fantastiskt fin marknadsföring i vinterveckorna på Grand Hotel, i Almedalen och i hemlänet.
När Luleå fått etableringen av Facebook, som resultat av hårt arbete i och kring Luleå Näringsliv AB bygger man större samarbeten med fler kommuner, i stället för att stanna upp och bygga ännu en jättelik staty av en tumme.
Det är nog det som fattas i sammanhanget som är det klokaste i Franklins lilla citat. Om vi agerar mer än vi talar och när vi talar, berömmer mer än vi klandrar, så gör vi världen bättre. Att uppmuntra att göra någonting framåt är finare än att bara blicka bakåt på vad någon gjort tidigare. Hoppas politikerna har nyårslöftet att lära av andras goda exempel och när de talar försöka undvika att klandra och kritisera. God fortsättning!