Markiserna nere och altandörrar öppna, Finlands vita ros smyger in med sin doft. Hur gick det till? I en luft som står still! Jordgubbsblommorna har i värmen snabbt blivit kart, vissa börjar rodna. Måste snarast täckas. Sädesärlan studsar omkring, bryr sig inte. Men skatorna flyger lågt, kastar blickar.
De två som bor på vår gård blev nyligen tre. Har nu landat på gräset intill häggmisplarna. Två flyger upp. Den tredje sitter kvar och tittar: Hur gjorde dom? En flyger ner. Och upp igen. Aha!
Det är föräldrars uppgift. Att visa hur man gör. Även far- och morföräldrars, så gott vi förmår.
– Jag har tråkigt, sa sommarprataren Fredrik Wikingson när han var liten.
– Det som är otråkigt med livet, svarade hans farmor, är att man kan göra nästan vad man vill av det.
Själv kom hon från en tid när kvinnor sällan kunde göra annat än att finna sig i sin roll. Efter fina middagar hon lagat och serverat till maken och hans affärsbekanta stod hon med disken. Porslinet svarade inte, konstaterade hon.
När hennes barnbarn blev vuxet och arbetslös och funderade på ett projekt som kändes som ett lågvattenmärke i jämförelse med det jobb som han just hade fått lämna, hälsade han på henne, vägde för och emot, babblade på.
Jag vet inte vad du pratar om, sa farmodern, men du ser glad ut när du pratar om det, så gör det.
Jag satt på altanen och lyssnade. Hade jag vetat att det var denne Fredrik som skulle sända från 90-åriga farmorns äldreboende, hade jag inte ens knäppt på. Nu kunde jag inte slita mig. Och snörvlade. Gång på gång. Det är bra att få snörvla, ibland är man helt enkelt i ett snörvelläge.
Vilken farmor, tänkte jag. Vissa stönar ojojoj, stackars, när de möter blicken hos sitt nyfödda barnbarn. Mig fick de hålla fast i ett snöre. Båda gångerna. Om det hände er nåt skulle mitt hjärta skrumpna, ni skulle få skotta ner mig, har jag sagt. En ologisk tanke. Kärleken är sällan vara logisk. Den bara är.
Kan du hoppa hopprep? undrade favoritfickan i början av sommarn. Jag vet inte, sa jag. Kan du hoppa bakåt också? Jodå.
Med barnbarn kommer man sig för. Köper sommargrejer, rockring och piltavla bland annat. För mig går det sisådär.
Frisbee var jag bra på 1978. Det syns på kort. Och nu? Så här ska du göra, visar älsklingspojken. Jag hade glömt att man skulle hålla pekfingret längs kanten.
Det som är otråkigt med livet är att man kan göra nästan vad man vill av det, sa Fredrik Wikingsons farmor. Och här står man nu, mitt i sommarn.
www.anitanilsson.se