Något jag med nöje konstaterar och sprider vidare i veckan är att den 35 år gamla (från 1979, alltså) TV-serien Mor gifter sig, som aldrig visats i repris, nu finns att få tag på som en dubbel dvd (Scanbox). Hela sju avsnitt, totalt 420 minuter välgjord svensk klassiker i tv-format till det facila inköpspriset av under en hundring. Ingenting alls att överlägga om, om man råkar tycka om handfast och resolut tv-dramatik, så som den såg ut förr i tiden (numera görs aldrig tv-serier som denna, tyvärr).
Bara att inhandla.
Göteborgs tv producerade och Per Sjöstrand regisserade, efter Moa Martinsons (1890–1964) starkt självbiografiska roman från 1936. I huvudrollerna som mamma Hedvig och hennes lilla dotter Mia syns Gurie Nordwall och Nina Ullerstam. Den tidigare hade redan några år dessförinnan redogjort för sin lysande innerliga förmåga att spela fattigkvinna från förr, när hon gestaltade soldathustrun Ida mot den av Sven Wollter framställde indelte soldaten Rask, i TV-serien Raskens. Nina Ullerstam förekom dock endast och enbart här.
Förnamnet Moa var en pseudonym, först använd i den liberala kvinnotidskriften Tidevarvet på 1920-talet. Egentligen hette författaren Helga Maria Swartz; efternamnet Martinson tillkom när hon under några år på 1930-talet var gift med författaren Harry Martinson (som kallade Moa för ”vår ursprungligaste författare”).
Mor gifter sig, som utspelar sig bland de allra fattigaste människorna i närheten av och inne i själva Norrköping i början av 1900-talet, är helt osentimental och skildrar i svidande bilder den fattigdom som Moa var specialist på. Männen (i romanen/TV-serien representerade av Hans Wigren som den ömklige styvfadern Albert) söp konsekvent bort merparten av de mödosamt ihopsläpade pengarna; de föll på kvinnorna att hålla samman familjerna och hemmen.
Mor gifter sig följdes av Kyrkbröllop (1938) och Kungens rosor (1939) och tillhör fortfarande det allra starkaste som Moa skrev, av sina dryga 20-talet romaner. Alla med motiv i den arbetarklass som hon aldrig ville bort från (i motsats mot andra proletärförfattare under 1930-talet).
Och långt efter Moas död blev det ”inne” att döpa små flickor till hennes förnamn. Moa hade nog blivit enbart själaglad om hon hade fått vara med om det.
OCH KATT-ÄLSKLINGEN Malin sitter i en fönstersmyg och betraktar ingående det som bara en katt kan se. Så är det samt att: Äventyret fortsätter !