I onsdags öppnades ett kuvert på Sunderby sjukhus, kuvertet var adresserat till en av cheferna och innehöll ett vitt pulver. När något sådant händer drar en avancerad säkerhetsprocedur i gång. Så klart. Vitt pulver i ett brev med anonym avsändare kan ju givetvis innehålla mjältbrand, anthrax eller kanske bara potatismjöl.
Troligen är det ju potatismjöl.
Men tänk om det inte är potatismjöl? Tänk om det är mjältbrand?
Personer som är ansvariga för säkerheten på sjukhuset kan givetvis inte chansa i ett sådant läge. Man måste utgå från det värsta. Därför isolerade man ett antal personer som kommit i direkt kontakt med brevet. Personer som inte varit i direktkontakt med brevet, men ändå befunnit sig på avdelningen där det öppnats fick genomgå rigorös sanering.
Därefter väntade noggranna undersökningar av försändelsen och bombgruppen skickades upp från Stockholm för att konstatera det som många misstänkte, men ändå inte kan utgå från, nämligen att det var mjöl.
Hela händelsen sysselsatte drygt 60 personer under ett antal timmar på onsdagen. Jag vill inte ens veta vad det kostade samhället.
Om det nu är så att brevskrivaren hade som syfte att protestera mot sjukvården på något vis så har den personen verkligen missat målet. Pengarna som det kostat samhället att undersöka och ta detta hot på yttersta allvar är svåra att bestämma till en summa. Men vi kan konstatera att det rör sig om mycket pengar.
Pengar som bättre hade kunnat användas till annat.
Till exempel när det verkligen behövs.
Den senaste tiden har vi nu två sådana här "pulver-attacker" i färskt minne. Dels i Kiruna och dels nu i Sunderbyn. Förutom att det kostar en massa pengar blir effekten av hoten lite som jag skrev i början. Att man nästan utgår från att "äh, det är ju ändå potatismjöl". Lite i stil med "pojken och vargen". Ropar man nog många gånger slutar folk till slut att lyssna.
Det finns en stor fara med det.
Till syvende och sist är jag så klart extremt glad och lättad över att det ändå bara var mjöl i kuvertet – alternativet är faktiskt lite för läskigt att tänka på.