Den som har lämnat politiken bör inte lägga sig i vad efterföljande gör. Så brukar det heta. Men nu kan jag inte hålla tyst längre. Det må stå en krönikör fritt att ha synpunkter på politikers agerande.
En förmiddag för några veckor sedan lyssnade jag på P4 Norrbotten då en programledare meddelade att han skulle ringa upp Riksdagen kl 11.50. Jag trodde att något viktigt hade inträffat. Därför lyssnade jag med intresse när reportern senare ringde upp. Där svarade en socialdemokratisk riksdagsledamot. Det var ju trevligt, det är ju inte ofta man hör riksdagsledamöterna från Norrbotten. De är tämligen tystlåtna och anonyma.
På reporterns fråga om vad som hände i Riksdagen berättade han att socialdemokratiska ledamöter, kommunalråd och andra partiföreträdare från skogslänen var samlade till konferens. Vid konferensen skulle näringsministern, arbetsmarknadsministern och landsbygdsministern medverka. Syftet var att informera regeringen om situationen i skogslänen och deras betydelse för Sverige och svensk ekonomi! Jag tänkte omedelbart: Känner inte regeringen till det? Har inte landsbygdsministern som bor i Tornedalen informerat regeringen? Måste landsbygdsministern informeras om landsbygdens situation? Det är väl han som ska ha lösningen? Konstigt nog ställde inte P4 Norrbottens journalist den självklara frågan.
Att döma av riksdagsledamotens kommentarer är inte skogslänens företrädare imponerade av regeringen. Jag förstår deras frustration. Sverige har den svagaste regering vi haft de senaste 80 åren.
Mobiltäckningen är dålig, viktiga investeringar i vägar och järnvägar uteblir. Och den drabbade kommunen Pajala har äntligen fått ett besök av ett socialdemokratiskt statsråd. Då Pajalas kommunalråd försökte få kontakt med statsministern, blev det ett möte på en toalett.
Förra veckan hörde jag ett av Luleås kommunalråd tala om storregion och att regeringen brydde sig om Norrbotten. Det var ju ett annat budskap än vad den socialdemokratiska riksdagsledamoten hade. Samtidigt sade kommunalrådet slarvigt att den förra regeringen inte var intresserad av Norrbotten. Det var uppseendeväckande, men måste väl förklaras med att han under de senaste åren själv varit involverad i utvecklingen av stockholmsregionen.
Han har tydligen inte noterat att Norrbotten under flera år var det mest investeringstunga länet i Sverige. Ny järnväg mellan Haparanda och Kalix har byggts, från Kalix till Boden har järnvägen rustats upp och elektrifierats. Stora investeringar har genomförts på Malmbanan.
Universitetet har utvecklats och är nu bland annat Europas viktigaste när det gäller gruvnäring och gruvteknik. Den fjärde Migrationsdomstolen placerades i Luleå. I Piteå har skett satsningar på förnybara fordonsbränslen. Hamnar och flygplatser har byggts ut. Satsningen på vindenergi är imponerande och ett globalt företag byggde serverhallar i Luleå med stöd från regeringen. Uppräkningen kan göras mycket lång.
Nu väcker vissa politiker drömmen om en storregion. Jag citerar Göran Persson: ”Är det någon som har sett några demonstrationståg med krav på att detta fina län ska försvinna in i en anonym storregion?”
Norrbotten är lika stort som Skåne, Blekinge, Halland, Västra Götaland, Kronoberg, Jönköping, Kalmar, Södermanland och nästan hela Örebro län. En storregion skulle skapa längre avstånd mellan medborgarna och myndigheter. Luleå och Norrbotten skulle gå miste om viktiga funktioner.
Är det en sådan utveckling vi ska ha?
Mitt svar är nej!