Neråt och uppåt

Norrbottens län2016-09-10 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

– Ett JAS-plan gjorde konster i luften idag, jädrar vad piloten var skicklig, undrar hur det skulle kännas att vara med? säger mannen när han kommer hem och tar sin lunchfil. Sen såg vi en örn, han seglade högt, berättar han och kör iväg för att hjälpa sonen min. Jätteprojektet snart i sjön!

Själv tar jag mig samman, sitta inne blir ingen glad av. Men visa sig med en glugg mellan tänderna är bara roligt när man är barn och glad att få fylla sex.

Har knappt visat mig efter operationen, förutom den dag vi hjälpte vännerna bära tunga möbler. Vi ser bara dig, sa hon när jag tvekade. Att få ta i, vara stark och ha en dag ihop, klart humörhöjande. Vad gör väl en tillfällig glugg?

Cyklar nu i full fart över Bergnäsbron i sol och uppfriskande snedvind från öster. Utanför Willys blir favoritrumänen glad, reser sig, kramar om, visar ID-kortet han väntat på. Skrev in sig på arbetsförmedlingen direkt, praktikplats väntar. När? Vill jobba, jobba.

Han är tjugoåtta, bor med fru och två barn i en etta. Säger inget om min glugg.

För en vecka sen låg jag i tandläkarstolen, bedövad in i dimman. Opererades med allt hår instoppat i en hätta och ett grönt schabrak från hals till fot. När det kliade fick tandsköterskan klia tillbaks med nåt sterilt. Gapade så gott det gick medan ljudet av en borr förstärktes av huvudets alla hålrum. Nu vet jag hur det känns att vara gruva. Av marmor, kändes det som.

Hårt ben, bra, sa tandläkaren när titanskruven satt på plats. När man en gång förmultnat står framtiden där och rynkar pannan, vad är det som glänser? Oförstört!

Man kan bli svullen och blå, fick jag veta och en kväll var spegelbilden oregelbunden. Ena sidan slät och ung. Att munnen då blir sned förstår man ju, men andra kan reagera, börja spekulera. Har hon nu igen? Nä. Inte ens då.

Alvedon och Ipren fyra dar framåt i förebyggande syfte, bra tänkt men efter den fjärde vaknar jag med ont höger öga.

Ipren fick blodkärlet att spricka. Det skulle inte jag säga, men du känner ju din kropp, insåg tjejdoktorn som även kollat trycket. Sexton, som när du föddes, fick jag veta. Efter mitt svar på slemhinnefrågan sa hon: Så roligt! Och kastade en blick i journalen.

Att hornhinnan helar snabbast av allt, ja, mycket man lär sig av liten krämpa om man har tur.

I affären försöker jag hålla munnen stängd, inte lätt med dessa trevliga expediter. Och när pappan i den kubanska familj vi lärt känna genom mannens SFI-ideella ropar mitt namn i motljuset bortom Bergnäsbron och hivar upp mig i luften blåser vind genom gluggen.

www.anitanilsson.se