Jag är och har alltid varit en stolt norrbottning. Vid framträdande utanför länet, i riksdagen, inför regeringen och det svenska näringslivet, har jag alltid betonat Norrbottens många förtjänster. Här finns Europas viktigaste järnmalmsgruvor, vattenkraft, framgångsrika företag och duktiga människor. Här finns ett universitet som erbjuder forskning och utbildning i världsklass. Dessutom har vi ett rikt kulturliv till glädje för alla i vårt land.
Som landshövding riktade jag också särskilda inbjudningar till nyckelpersoner att besöka Norrbotten. Kung Carl XVI Gustaf har berättat att han brukar uppmana de nya utländska ambassadörerna att åka till Norrbotten därför att det är där det händer så mycket. Vid ett tillfälle var hela den svenska regeringen inbjuden till Norrbotten och alla kommuner fick besök av minst ett statsråd.
LKAB är ett av Sveriges viktigaste företag och svarar för en viktig del av svensk export. Jag var under 16 år ledamot i LKAB:s styrelse. Under den tiden blev jag nominerad och utsedd av 4 olika regeringar. Det var regeringarna Bildt, Carlsson, Persson och Reinfeldt. Nu är det en ny ordning, varken vid fjolårets eller årets bolagsstämma valdes någon från Norrbotten in i styrelsen! Ingen som bor norr om Stockholm har kommit i fråga för en plats i styrelsen.
Detta är minst sagt anmärkningsvärt.
Nog borde det ha funnits plats för någon från Norrbotten eller norra Sverige. Här finns duktiga företagsledare, politiker, professorer vid LTU och lämpliga kandidater som kan ta plats i LKAB:s styrelse. Men regeringen tycks totalt nonchalera Norrbotten.
Tidigare har Norrbotten varit väl representerat, med till exempel Curt Boström, Anders Sundström, Mona Blom, Margareta Jonsson och Stina Blombäck. Det är tydligt att denna regering har andra motiv när det gäller val av styrelseledamöter. Man kan undra om inte nuvarande tjänstemän i kanslihuset och ansvarigt statsråd ser några andra än storstädernas folk?
Jag tycker att det är värdefullt med norrbottningar på framstående platser i statliga bolag, fonder och myndigheter. Jag har själv varit ordförande i till exempel Teracom, Almi företagspartner AB, ledamot i styrelserna för Industrifonden och Nordiska Industrifonden. Nu är endast ett fåtal norrbottningar med i liknande sammanhang. Det är förvånande att inte riksdagsledamöterna reagerar mot denna brist på norrbottningar i statliga bolag eller myndigheters styrelser. Man kan undra om de överhuvudtaget har försökt lansera kandidater.
Endast ett fåtal från vårt län finns med i dessa sammanhang, landshövding Sven-Erik Österberg är ordförande i Finansinspektionen.
Det är helt uppenbart att det skett en storstadsfixering de senaste åren. Den verkar vara väldigt tydlig under den nuvarande regeringen. Dessutom pågår det en maktförskjutning inom media. TV4 finns inte längre i Norrbotten. Tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet visar inget större intresse att bevaka vad som händer i Sveriges till ytan största län, med gräns mot både Norge och Finland.
Ur militärstrategisk synpunkt är dessutom Norrbotten ett viktigt län. Stockholmsmedias snuttifiering av livet utanför huvudstaden är mycket allvarlig.
I slutet av 1980-talet besökte riksdagen Norrbotten. Nu är det kanske dags för riksdag och regering att göra en resa för att se vad vårt unika län kan erbjuda, och betyder för Sverige. Det är ett av EU:s mest intressanta område. Varför inte en medieresa för storstädernas journalister.
P-O Eriksson
Före detta landshövding