På väg mot ön över den bländande skarsnön kommer ett gäng gående emot mig. De har redan fått sig korv och våffla och kaffe och stöttat Lions, det syns.
Men hej, hälsar en av dem och säger mitt namn. Tur var det, länge sen vi sågs och båda bär vi solglasögon, så det tog ett par sekunder. I mitt huvud står hon inte bara här och värmer, även utanför Statt efter en tisdagsdans på 90-talet till exempel. Jag och vår andra kompis håller henne sällskap tills hon får sig en taxi. Nää, det går inte, skrattar hon efter ett förslag, jag har redan tre karlar i sängen.
Två säkert utflugna nu, som mina söner den där kvällen. Hemma låg maken och sov, visste inget då, vi fick ännu en liten tid. Många har drabbats sen dess, men alltfler överlever.
– Och du skriver och har dig, fortsätter kompisen och där står hennes karl som nyss skrev en fin nekrolog över en kollega.
– Jodå, säger jag, men man får sina smällar, apropå det där att ha sig.
Mina skador har lättat men i morse vaknade mannen med ett ömmande slalomknä. Gå du, sa han i läsfåtöljen med tidningsbunten runt sig på golvet. Den som läser får aldrig långtråkigt.
Det kändes lite konstigt att gå själv över det stora vita, man är bara en liten prick i jämförelse. Många rör sig åt samma håll, men åt isbrytarna till sitter de flesta prickar still och hoppas på fisk.
Ingen människa är en ö. Har det inte kommit nån än, inte kommer det någon nu, tänkte jag efter hjärnblödningen. Det behövs bara en, sa väninnan. Och ödet det styrde och det ställde.
Framme på ön ringlar sig kön. Bara en lucka öppen idag, konstaterar även kvinnan före mig.
Alla jobbar ideellt, även gratisarbetare måste få ledigt ibland.
För sjuttio år sen fanns här både café och dansbana, fick vi veta i år. Men namnet har inget med en Grå själ att göra. Tvärtom.
Jag skulle gärna dansa här, man kunde bygga en ny och skaffa orkester och ha en båt som körde emellan, säger kvinnan i kön, nu finns ju inget. Annat var det förr. Statt på tisdagar, till exempel.
Sen blir det min tur. Kom hit, vinkar en dansglad bekant. Går man ut träffar man alltid nån, säger hon, vet du att det blir nostalgidans på Ebeneser den femtonde och sextonde, jag har redan köpt biljett!
Karlarna innanför luckan höll korvarna varma och sex våffeljärn igång. Bra dag, sa den trevlige kassören, vi ska överlämna en miljon till cancerforskningen idag!
En annan helg var det tipspromenad. Vi tjuvlyssnade. Hur mycket väger en gråsäl? Rätt svar: 300 kilo. Som en ko, sa eldsjälen. Vad allt man lär sig av Lions.
www.anitanilsson.se