Låt inte någon lura i er något annat: det är mysigt att bli skrämd (eller rädd). Åtminstone när det handlar om böcker och filmer; andra skrämselframkallare lämnar jag för säkerhets skull åt den marginella sidan.
Egentligen är vintern och hösten de ultimata årstiderna för att konsumera ruggigheter, med mörkret utomhus, stormar som ruskar om bland trädgrenarna eller rent av knäcker dem, suggestiva knäppningar och dunkar i väggarna (om man bor i ett gammalt trähus) och diverse annan raffinerad rekvisita.
Då är det mera än mysigt att sitta eller ligga och läsa något valfritt skräckbetonat, till så där 04.30 på morgonen (har jag förr ofta gjort, men pallar inte riktigt med – numera) eller att fixa en liten lagom skräckfilmsfestival, på Blu-Ray eller dvd. För sig själv eller för en lagom omfattande och skräcklysten liten skara.
Den 66-årige amerikanen och garanterat pålitlige horrormeistern Stephen King har (så gott som) ständigt något aktuellt på gång och nu har han alldeles nyss på svenska utkommit med sin senaste roman – Doktor Sömn (Albert Bonniers Förlag; översättning av Boo Cassel). Vilket innebär 511 sidor av kvalificerad och djupt välskrivna människo- och miljöbeskrivningar, trovärdiga intill själva bokstävernas slutackord. Detta, samt (hur gärna som helst !) en dov och suggestivt stickig skräckpatina, framkavlad och inoljad över alltsammans.
Då blir det bra och det vågar jag tveklöst påstå efter att, sedan medio av 1970-talet och fram till dags datum, ha smällt i mig åtminstone cirka 30 översatta King-böcker, samt ett inte översatt antal textanalytiska och biografiska verk, essäsamlingar och diverse annat. Om honom.
King har förekommit på ett antal svenska bokförlag, med start på Askild & Kärnekull och därefter på Legenda, B. Wahlströms, Bra Böcker varefter han äntligen tycks ha erövrat den respektabilitet som han alltid har varit värd och nu återfinns på Albert Bonniers förlag.
För några år sedan frågade en läsare King ”vad som egentligen hände med pojken Danny från The Shining?” och detta triggade i gång skräckfarbrorn att börja författa den volym som nu föreligger under namnet Doktor Sömn och som alltså är en regelrätt fortsättning på 1977 års The Shining (på svenska Varsel; har blivit såväl film som TV-serie).
Titelns doktor Sömn är den numera vuxne Dannys smeknamn, bland personalen på det vårdhem i New Hampshire där han jobbar. När någon av de gamla ska till att dö sitter Dan (som han numera kallas) och håller dem i handen och talar lugnande till dem. Han är nykter på tionde året efter att tidigare ha varit allt annat än det (och boken kan bland annat beskrivas som ett kärleksbrev till AA). Till psykiska meddelanden når honom – från den knappt tonåriga flickan Abra, som har ett mycket starkare skimmer (The Shining) än vad Dan själv är innehavare av. Om att saker och ting förvisso är på gång…
511 sidor är ingen match för King. Han kan lätt producera romaner på över 1.000 sidor och en sådan kom 2009 och hette Under kupolen. Ännu ett av hans storverk.
Den är nu förvandlad till en 13 avsnitt lång TV-serie och kommer i dagarna som dvd-box under originaltiteln – Under the dome.
Jag har bara hunnit se fyra avsnitt men är redan helt såld (och jag har läst boken!) på berättelsen om hur en osynlig kupol sänker sig över den lilla staden Chesters Mill och lämnar tillvaron vidöppen för allt möjligt elände. Och detta är bara första säsongen …
Alltså: starka rekommendationer för såväl bok som dvd, från farbror Stephen King. Med den kreativa fantasin beredd till nya eruptioner !
King har vid något tillfälle skrivit något skrämmande om katter också, men det hade han nog inte förmått om han mött Malin – the one and only. Skulle inte tro det men: Äventyret fortsätter !