Vi lever i en tid där bekräftelse har fått en egen snabbmatsvariant genom sociala medier som Facebook och Twitter. Ut med ett inlägg bara, snygg frisyr-selfie, middagsmaten tjusigt arrangerad, eller det som garanterat genererar gillanden om inget annat gör det, en bild på dina rara barn. Men om snabba gilla-klick och spontana kommentarer på Facebook är ungefär som burgaren med pommes, smältost och läsk, det vill säga en snabb fix om du är hungrig, då är den verkliga bekräftelsen gåslever och champagne. Eller vänta nu, jag gillar ju inte ens gåslever. Den verkliga bekräftelsen är kanske mest jämförbar med ett härligt långkok som har fått gotta till sig på spisen i timmar. Den är omsorgsfull, grundad i något som är på riktigt. Den är sann och den visar att du har sett mer av en människa än hens senaste selfie.
Vi lever utan tvekan i bekräftelsens tidevarv, där vi ständigt försöker förverkliga oss själva och vinna andras gillande. Ändå tycks mänskligheten fortfarande ha svårt för det där med att verkligen se någon annan. Ge beröm, som kommer från hjärtat och säga till någon annan att hen är bra. Ansikte mot ansikte, inte gömd bakom en dataskärm eller med näsan i telefonen. Det är alltför lätt att kritisera och slå ned på andra. Se deras tillkortakommanden och kanske rentav inbilla sig att en själv är bättre. Och där någonstans ta sig rätten att sätta sig över andra. Det är en mindre smickrande sida av mänskligheten och ibland tycks den ligga alltför nära till hands.
Nej, ut med det bara. Berömmet. Säg till grannen att han är jättesnäll när han skjutsar bort ditt trädgårdsskräp eftersom han har släpvagn och inte du. Skicka inte ett sms. Klappa arbetskamraten på axeln och säg till vederbörande nästa gång du tycker att hon gör ett bra jobb. Sura inte ihop och tänk att det var väl typiskt att hon skulle hinna före dig, det var ju du som hade tänkt göra det där och det hade du så klart gjort om chefen hade gett dig utrymme och om du inte hade varit sjuk den där dagen och om… ja, ni förstår vart jag vill komma. Och förstör för guds skull inte berömmet med en grinig bisats om något som hade kunnat göras bättre. Det går nästan alltid att göra bättre ifrån sig. Men bra är alldeles tillräckligt bra för att förtjäna bekräftelse. Kanske rentav en kram.
Ge lite av dig själv och se någon, på riktigt. Bortom snyggfilter på Instagram, bortom poserandet på Facebook. Klaga inte på någon i onödan. Numera låtsas ju de flesta av oss som om vi inte kan få nog av så kallad konstruktiv kritik och inte är det många som vågar erkänna att de längtar efter en ryggdunkning eller ett hejarop. Men ärligt talat, visst känns det fint att få ibland? Och den som ger får som bekant tillbaka.