Mannen stiger upp senare än vanligt.
– Sovit gott?
– Jo, men jag låg vaken en stund i natt.
Som att ha en bomb i huset, tyckte en kompis när hennes karl fick sin TIA. Då ja, tänker jag. Numera finns piller som desarmerar.
Han är sig precis lik, ibland mer än så. Särskilt när han sitter bredvid i bilen.
– Vart ska du !? Varför tar du den här vägen?!!
– Den är min, säger jag.
Glöm inte lämna in den gråe i morgon bitti, sa han från sjukhussängen. Sen jag gjort det, undrade jag om närmsta busshållplats till Sunderbyn.
Sunderbyn? sa en kund, dit ska jag. Änglar finns. Den här hette Janne. Han gillar sin farthållare. Hem tog vi buss.
Vecka ut och år in går man och trallar. Bilar rullar, alla man tycker om har det som de brukar. Ibland till och med bättre. Livet flödar. Och går man på stan – särskilt en lördag - glimtar det till av blickar och röster. Vissa tar till och med i hand. En läsare har fyllt 95, hans intellekt skarpt och intakt. De yngsta oväntat unga.
På Willys tar sig folk tid att komma fram och prata om sin lördagslängtan. Inga läsare är som Kurirens. Först när orden och meningarna landar i andra får de betydelse.
Ena torsdagen skrevs mannen ut efter TIA:n. Nästa, den 3 november, ringde telefonen vid lunchtid. Signalen lät som vanligt. Kul, tänkte jag, undrar vem som ringer? Nye redaktionschefen! Oj, tänkte jag, vill han göra ett reportage?
– Någon på redaktionen sa att du har skrivit här i 25 år, säger han.
– Tjugosex år och nio månader, preciserar jag.
Åh vad tråkigt, säger mannen från läsfåtöljen en stud senare.
Tur vi bokat bio med vännerna just den här kvällen. På Royal. Jag fickparkerar uppåt kyrkbacken.
Julieta, heter filmen, Pedro Almodovars senaste skrevs av Alice Munro. Korta klipp, livsavgörande scener, åratal emellan. Om kärlek och sorg, skuld och öde, kärlek igen.
Mitt fel, tänker Julieta sen hennes fiskare gått under i storm. När deras dotter Antia fyllt arton och lämnar henne utan adress kapslar Julieta. in sig. Tills det brister.
Vi sitter som nitade i biofåtöljerna. Slutet exakt som man vill ha det. En bekant vänder sig om: Ska du skriva om den här?
Ute har lite vitt fallit ur mörkret.
Kom hem på te, sa vännerna helt hastigt, sen jag berättat om beskedet. Tre spalter kvar. Den första kom i lördags. Den andra har du just läst.
Den tredje och sista publiceras den 26 november.