En handfull ungdomar bestämmer sig för att göra något fint tillsammans, på den kanske finaste dagen på året. Marknadslördagen, då solen brukar skina, träden grönskar och samhället blommar. Då det är fest. Då alla är där. Hemvändare, bybor, mammor, pappor, gamla lärare, klasskompisar, vänner, släktingar och förebilder.
Den är en perfekt dag att fira sitt sammanhang på, en perfekt dag att vara stolt över sin hembygd på. Bara vara stolt helt enkelt.
En handfull ungdomar, fulla av entusiasm och glädje, som verkligen vill gör något roligt och bra för bygden. Något nytt, något för alla att glädjas över. Hejarop och hundratals följare i sociala medier. Så roligt. Äntligen! Shit, Tornedalen är ju inte så mossigt, efter allt. Kommentarerna på nätet är många och stärkande. Detta är sånt som verkligen måste till. Så modigt. Så otroligt modigt. Modigt? Ja, visst handlar det om mod. Men ska det verkligen krävas mod för att få vara stolt?
Ska det krävas mod för att tåga ett par hundra meter genom marknadsstånden? Mod för att gå längs sin barndoms gator? Mod för att få lov att bara vara sig själv?
Ja, tydligen. Tydligen i Pajala. Tydligen i Pajala 2014.
Pajala som skriker efter kompetens och arbetskraft, som ropar efter ungdomar, kvinnor och nya idéer. Pajala som precis som många andra små samhällen i periferin behöver allt de kan få av värme och kärlek och goda initiativ. Där ska det alltså behövas mod för att vara människa?
Laestadianerna i all "ära", men det är för enkelt att bara prata om denna religiösa rörelses uråldriga, omoderna och begränsande uttryck och makt i samhället.
Jag tänker, men alla de andra då? För det måste väl finnas fler vettiga Pajalabor som har mål i mun och kan säga stopp och belägg när dumheterna börjar hagla? Fler vettiga än från vettet? När etablerade organisationer, starka profiler i det lilla samhället, om än så subtilt snuddar mot skepticism gentemot härliga ungdomars engagemang så måste väl de andra, de kloka, smarta, intellektuella människorna ställa sig upp? Det finns ju en radda både Jesus- och Gudfadern-typer i trakterna, författare, filosofer, företagare, intellektuella med demokratiska ambitioner - var är de? Hörs de? De har inte nått fram till mig, men jag kan ju ha missat något.
Känns ju trist att sätta Putin och Pajala i samma mening, och naturligtvis ska man inte generalisera så hårddraget, eller dra alla över en kam, det vore ju både förmätet och dumt. Men nånstans finns det ju något litet som rimmar förutom P:na.
– Vi går inte att stoppa, hälsade Conchita Wurst till Rysslands president och till alla homofober i världen efter vinsten i Eurovision för drygt en månad sen.
Tänk om hon kunde komma, joina ungdomarna från Pajala, tåga längst fram i ledet, i snyggaste skägget och vackraste klänningen ever, mellan Jokkmokkskorvar och ullstrumpor, förbi förfärade blickar och fördomsfulla reliker.
Jag tror jag ringer henne. Men hörrni, låt bli att sjunga med i refrängen, ni som inte törs höja era röster redan nu.