Ena morgonen tar vi E4-an ett par mil söderut genom försommargrönskan, bilen styr sig nästan själv. Men ska man svänga mot byn gäller det att kolla skyltar, hur har de styrt om trafiken i det här skedet av vägarbetet? Snart ser man slutresultatet. Det är som med skolan. Vägen blir sig lik långt in i framtiden, med endast lite lappning och lagning. Så var det länge även i skolan.
Svänger in mot den välbekanta röda byggnaden. Går en trappa ner, vi är många, det är trångt. Hur många barnbarn har du? undrar en bekant.
Själva har de fem. Sen går man in, sitter där lite vemodig över tid som svischat förbi men varm i hjärtat och i magen när man ser dem: Tänk att de där fina uppe på scenen är mina!
Favoritflickan har i år gläntat på dörren till skolvärlden och står nu här bland sina klasskompisar starkt och glatt sjungande sin sommarsång. Undrar varför han håller händerna bakom ryggen, tänkte jag för mig själv sedan sexorna radat upp sig. Inte endast älsklingspojken såg lurig ut.
Och svaret kom, efter deras sång.
En oväntad salut som luktade krut och tiden på denna skola var slut. Kanske hade de tjuvstartat med kemi.
Morgonen därpå bar det i väg fem mil norrut längs E4-an. På ömse sidor stod träden tätt. Framför den gröna väggen en rad stolpar med stängsel emellan. Vi svenskar vet ju varför. Men turister som slog upp tält i naturen som unga kan nog undra: Vart tog allemansrätten vägen? Har Sverige blivit privat?
Och nu. Mitt framför våra ögon blir det stopp. Rött ljus och reflexvästar. Rök och vägmaskiner skymtar. Vi måste vänta. Väntar gör vi. Slår av motorn. Kör ner sidorutorna, släpper in fågelsång och skogsdoft. Efter tio stilla minuters stopp en försiktig omstart med lots. Sen full gas. Precis på minuten stegar vi in i den stora lokalen. Morfars pojkar går ut ettan i dag, jag zoomar in dem med kameran. Så fina. Farmor och hennes karl har inte kommit än. Varför? undrar pojkarnas mor. Men det vet vi.
Och nu står rektorn därframme med ett tal i handen. Hon pratar om att vara nyfiken och om att få lära sig. Vänder sig sen i tur och ordning mot barnen i klasserna. Är det sant att ni fått .? Och lärt er.? Att ni gjort.? Och även..?? Det kan vara tungt och jobbigt att lära sig nya saker, eller hur? Barnen nickar. Men när man väl lärt sig, då är det lätt. De nickar igen.
Sen blir det musik och sång, mest rap. Huvudsaken att jag hinner höra Den blomstertid nu kommer, hade pojkarnas farmor sagt i bilen.
Och den kom exakt när jag satt mig, berättar hon sen.