– Det var mer spännande förr, när man fick rapporter utifrån banan, sa mannen när femmilen startat, alla på en gång.
Jo, allt var hemligare då. Man hann vänta, oroa sig, kolla mellantider. I mitten av 2000-talet hände det. Alla ville veta allt. Samtidigt.
Mannen går in i sitt rum. Jag sätter mig vid teven. Den är liten och gammal. När man ser blicken, uttrycket i ögonen då vet man om han orkar eller är på väg ner, säger en upphetsad kommentator. Det var som sjutton, vilka ögon har han? Går in i mannens rum och informerar.
– Olsson ligger tre sekunder efter.
– Där ser man.
Jaha. Där fick man. Jag coolar ner mig, går in i köket om det blir för spännande, sparkar inte längre med benen och skriker. Klokt av mig. Det ska sparas inom sjukvården. Bland annat ska operationer ske endast dagtid, vardagar.
Och nu är Johan Olsson och alla andra ute på sista varvet. Med tanke på smittorisken hade han inte varit hemma hos fru och barn på sju veckor. Första loppet gav guld. Frun och barnet var där och tittade men höll sig undan, två lopp återstod. Stå och titta på familjen och inte få hålla om, det skulle bli så konstigt, sa han. I kväll får de äntligen kramas, heja, heja!
För mig tog det tid att komma in i det där med VM. Men en dag småsprang jag till sportaffären för att hämta hem våra slipade skridskor. Personalen stod samlad vid disken, stämningen upprymd.
– Stör jag?
– Ja, Kalla vinner! Med 41 sekunder!
– Oj. Är loppet klart?
– Hon kommer nu! Bara hon inte ramlar!
– Bara inte stavarna går av!
– Bara hon inte får hjärtinfarkt!
– Förlåt, undrar en tjej, vad kan jag hjälpa till med?
– Det kan vänta, lugnar jag, tack vare er hann jag vara med om ett guld!
Kanske var det därför jag småsprang, sa jag, en undermedveten visshet. Hade du kommit senare hade du fått tårta, sa expediten.
Olsson blev trea i söndags.
Smittorisken ska inte underskattas. Jag lindade in mig i en hostig man i nio nätter utan att smittas. Män är bräckliga, tänkte jag kaxigt.
Synd att du skulle bli så dålig, säger mannen idag, du är ju het. Immunförsvaret springer med små vassa fötter neråt armarna. Heja, heja, säger jag och sover dag som natt.
www.anitanilsson.se