Ombyte förnöjer heter det och det förefaller dagens arbetsgivare ha tagit fasta på. I alla fall i min bransch där vi byter arbetsuppgifter med varandra med en förfärande hastighet.
När jag var färsk på jobbet så förväntades jag plocka fram nyheter och omvandla dem till text, så kallade artiklar. Den enda teknik som jag måste bemästra var en analog skrivmaskin. Det var en nog så stor utmaning, det är inte lätt att byta färgband på en Facit med tummen mitt i handen. Men det fick jag lära mig om jag ville vara kvar i yrket.
Vilken lättnad då när vi bar bort de nyckfulla skrivmaskinerna och ersatta dem med datorer. De var i och för sig mycket simpla maskiner med dagens mått och hade bara en funktion, att skriva text. Föga anade vi att datorer kunde vara minst lika bångstyriga som en skrivmaskin och nu hjälpte det inte att plocka fram ett färgband när skärmen skrek (så kändes det) "Systemet dyker ... tryck på en knapp!!" Ja, men vilken!!
Det var inte ofta man lyckades häva dykningen utan den slutade oftast i en våldsam krasch. Många texter hamnade därmed i den digitala himlen, även kallad cyberspace, och en del av dem återfanns aldrig – jag tror de ligger i en särskild omloppsbana runt vår jord, bokstäver i evig tyngdlöshet som aldrig kommer att fästas – vare sig på papper eller på bildskärm.
Strul inträffar fortfarande men vi lär oss och i dag är räddningsexpeditionerna oftast lyckosamma och texten kan hittas och hämtas hem från Twilight Zone. Men inte alltid och det språk man då hör muttras från det skrivbord där en förlorad text återskapas skulle säkert skrämma en känslig datakonsult till tårar.
Det är mänskligt att fela men för att fixa ett rejält strul krävs en dator.
Nå, tillbaks till ämnet – nya arbetsuppgifter som kräver fler färdigheter. Jag tar bilder (ibland) och lägger in dem i systemet. Jag hanterar diverse program, appar och webbhjälpmedel, bistår med TV-inslag och ljudfiler samt redigerar in texter och bilder på tidningssidorna. Låt vara i en given mall, som av någon anledning fått sitt namn från matematiken, nämligen geometri.
Vi är inte ensamma om den utvecklingen. Radions reportrar kommer också med kameran i högsta hugg och i TV-världen tvingas erfarna reportrar ställa sig bakom kameran medan skickliga filmare plötsligt står framför den med mikrofon i hand.
Utvecklingen kanske till fler branscher. Inom vården är läkaren redan administratör och varför inte ta steget fullt ut och låta pärmbärarna knacka kotor och snitta bukar. De måste givetvis få en veckas kurs först.
På bilfirman kan nog försäljaren hoppa in och byta förgasare medan basen på lagret lackar om karosser.
Mest att vinna har väl byggföretagen, tänk en drömjobbare som drar el, lägger rör, målar, gjuter och snickrar.
Experten är död – länge leve mångsysslaren och den glada amatören.