Taxiresan KandyâWadduwa tar nĂ€stan aldrig slut. Sex timmar i bil, 8000 rps/500 skr.
Incheckad pÄ hotellet slÄr jag en signal. Jag kommer! sÀger Vijay.
Tre Ă„r sen vi hjĂ€lpte hans bror fiskaren reda ut ett jĂ€ttenĂ€t. Denne sĂ„g till att han körde oss till en restaurang med sin gamla tuk-tuk. Ăt med oss, sa vi. Följ med hem till familjen, sa han. Ett par timmar, eviga i minnet. Och inget trugande för en gruppbild.
à ret dÀrpÄ. Min bror dog i morse!
Ta över fisket? Inget för en tuk-tuk-förare. En murÀna med giftigt sekret hugger honom genast i foten. NÀr kusinen ringde, pratade om feber och sa: We will let you know, tjöt min ambulans. Nu rÀcker det med död!
Mejlade upprört, sÀnde pengar. Ta honom genast till ett bra sjukhus i Colombo! Han kom i sista minuten, sa kusinen tre dar senare, lÄg i rösten. Infektionen hade nÄtt lÄret. Som börjat ruttna. I mÄnader var benet en stock.
Och nu. Eldflugor blinkar i varma kvÀllen. Tuk-tuken nÀrmar sig, den röda nya som han leasat strax innan det hemska. NÀr indrivare smög runt knuten, fick jag veta.
â Finally! sĂ€ger han nu, kramar om.
Visar oss tuk-tukens bakruta. Svensk flagga! Och sÀger my school om ett hus som passeras. Ja, nÄt har hÀnt med hans engelska!
Hemma i huset stÄr gruppbilden förstorad och inplastad mot vÀggen. Varje nyÄr ger pappa en sked mjölkris Àven till er, avslöjar barnen. SlÀkt och grannar strömmar till. Rena Eriksgatan.
Har de en dotter till, tÀnker jag nÀr mamman, dÄ djupt allvarlig, kommer hem frÄn templet i vitt och lyser.
Ăven mormor bor i huset, hennes i söder tog tsunamin. Det enda jag har kvar, sĂ€ger hon om bröllopsfotot. Minns hur jag sprang, berĂ€ttar barnbarnet, dĂ„ fem, pĂ„ besök hos sin mormor.
Vill ni ha stolarna pÄ stranden? undrar hotellpersonalen varje frukost. Ett morgondopp. Sen hÀnder annat.
Paddeltur lÀngs floden, exotiska fÄglar, varaner. Och pÄ Vjays gamla skola rusar glada barn mot kameran. Inne gör vi rektorn lycklig. Snart kan barnen spela volleyboll!
I ett litet tempel vid trÀsket Àr munken inte dÀr. Han Àr i byn, Àter lunch enligt lista, syskonbarnet som ville bli munk vid sju. Nu helig oberörbar med slÀkten runt sig, arton Är ung.
Efter den sista delikata hemlagade, musik och dans. Papperslyktor med vÄra namn stiger, glider bort. Aubowan, mÄ du fÄ ett lÄngt och friskt liv, sÀger man hÀr i stÀllet för hejdÄ.
Om ni klĂ€ttrar upp pĂ„ Sri Pada (AdamÂŽs Peak) kommer jag med, sĂ€ger Vijay. Ărret pĂ„ lĂ„ret ruggigt men lĂ€kt.