Oavsett hur somrarna är eller blev, är det ändå ögonblicken som stannar kvar.
Först var det höst och nu är det sommar, säger en av morfars gossar den här torsdagen denna svindlande vecka innan livet rutas in och skolorna börjar.
Vilken flaska är fönsterputs? undrar den andre. Det är bara här vi får putsa, säger de och jobbar på i väntan på resten av badgänget. De vevar på både ute och inne och fort går det. De flesta fönstren är stora. Gossarna fyllde nio i maj och sträcker sig allt vad de kan. Hur ofta putsar ni fönster egentligen? undrar de.
Sommarn kom när den ville komma. Och nu kommer de mina. Favoritflickan som badade med oss både måndag och onsdag drar genast på baddräkten. Hon fyllde åtta i sommar men ville hellre fylla tio. Även älsklingspojken som jobbar med pappa under lovet får några timmar över för oss och för Trolltjärn.
Inte varmt men går bada i, säger han. I ett huj blev han tonåring och i juli fyllde han fjorton, det är inte klokt. Fjorton är man ju själv ibland. I dagböckerna från tonårstiden handlade allt om känslor. De vuxna var bifigurer som sa att man måste vara hemma innan tolv. Och varje termin satte jag betyg på lärarna.
När vi kommer ner ligger tjärnen blank, sen börjar lekarna. Fjortonåringen har ett försprång vad gäller hinna först till vattenstudsbollen. Morfars ene gosse drar upp axlarna, vänder mot stranden, jag är en grävare, säger han. Och jag en säl, svarar brorsan och forsar runt med flickan.
Kan du göra så här, undrar hon och visar. Kan du göra så här då? Eller så här? Men det kan jag inte. Hon är en delfin. Spurtade förbi mig på väg mot andra sidan häromdagen. Vad duktig du har blivit och snabb!! säger storebror och byter sen några ord med morfars gossar.
Vi kan ju inte gå ifrån traditionen, påminner han, samlar ihop barnen och lägger armarna runt farmors axlar på gruppbilden, den som mannen knäpper varje år här i Trolltjärn. Ett bevis på livets gång och glädje. Han tar några varianter. Det är visst aldrig för sent att börja gapskratta.
Till middagen är vi nio runt bordet på altanen. Sitta ute länge går ännu an. Medan de vuxna pratar och pratar, bestiger grävarpojken sex av mina stora träd. På det sjunde klättrade en myra.
Dagen därpå tar vi oss ut till kompisens stuga vid havet, en annan tradition så här års. När jag går barfota i gräset de här dagarna njuter jag extra mycket, säger hon.
Allt som är begränsat har ett större värde.
De stunder man tänker på det.
www.anitanilsson.se