En av de där varma ljusa sommarkvällarna kommer mannen hem efter en dag med röjsåg hos dottern. Han åt middag där men sätter sig med mig på altanen. Knappt har jag börjat med laxbiten och broccolin när han reser sig.
– Vart ska du?
– Nyheterna, säger han.
– Jag har inte sett dig på hela dan.
Han finner för gott att sätta sig.
– Och sen går vi och badar, bestämmer jag.
Den här kvällen kommer aldrig tillbaka. I så fall omformad till något annat.
Det var ju riktigt skönt, medger han halvvägs mot andra sidan av den tjärn som normala somrar varit min och barnbarnens.
På andra sidan har näckrosorna slagit ut. I ån där mammorna tvättade var de vita. Lade lustfyllt ut sina blomblad mot det våta med blickarna uppåt. De har inte samma förmåga, de här gula bollarna. Men att längta den tiden? Nej tack.
På väg tillbaks simmar vi mot solen, står sen en stund och torkar. Här och där syns andra badare, mest barn. Ett gäng killar funderar, ska vi? Ett par mammor kommer gående i sanden med tre barn efter sig. Det fjärde vadar lugnt i vattnet längs strandkanten. Vi kan kalla honom Ville.
– Var har du skorna? ropar hans mamma.
Pojken hör inte. Vad kan han vara? Fyra?
– Ville! Skorna!
Han rycker till, vänder sig om.
– Oj! pekar han, där!
Sen dess har han gått långt och länge, femtio meter kanske eller tusen år. I de sekunder som uppstår innan mamman svarar, håller stranden andan. Åtminstone jag.
Bra, gå och hämta dom! Jag badar med dig när du kommer tillbaks, säger mamman inte.
– Jag går och hämtar dom, säger hon.
Ett enda svar. En enda mening som etsar sig in i minnet på den lille gossen. Hon kommer alltid att få nåt att göra, den mamman. Villes pappa syns förresten inte till.
En sommarpratare berättade att det blev skandal i pappans fina familj när hennes mor på femtiotalet skilde sig från fadern. Varför? undrade dottern. Han var som ett barn, förklarade mamman, och jag hade ju dig. Han kunde inte ens hämta sina strumpor själv.
Mannen och jag går hemåt. Framme slår jag på teven för att visa min goda vilja. Du simmar med mig. Jag slår på teven åt dig.
Och där står några småflickor och glädjeskriker åt ett pojkband. Men rappa allsång, det blir ingen fart.
När Björn Skifs sjungit Hooked on a feeling är Skansenprogrammet slut. Mannen kommer ut från duschen, kollar burken och skiner upp: Nyheterna!