Tänk om man kunde tänja ut den här tiden, säger kompisen under sista fikaträffen innan sommaruppehållet och drar med sina händer ut något som kunde vara ett resårband. Jo, håller vi andra med om. Själv har jag förgäves försökt.
När hon ringde var klockan fem minuter över. Javisst ja, det är den tredje, sa jag och kastade mig upp på cykeln. Efter sextionio sekunder genom häggdoft var jag där!
Med skrivandet som yrke flyter tiden tidlöst. Särskilt när mannen jobbar borta och inte kommer in och kniper fast den. Ska vi ta lunch, sa han medan tiden var hans egen. Eller: Vill du ha en kopp?
När jag stormar in sitter de andra redan på altanen under uppfällt parasoll. Själv sticker jag ut shortsbenen i solen. Den värmer även ryggen. Men getingarna som jobbade med sitt bo intill det här huset vid samma tid ifjol är inte här. De skickade ut en spanare som rapporterade usch, inte här, här målas det. Rotavdraget är en bluff, säger karln i huset som sitter med en stund och ger exempel.
Sedan uppdaterar vi oss som hastigast och pratar om gamla original vi minns. De där som inte föddes till kopior. Undrar vem man själv är på väg att bli? Folk har börjat rodna när man säger nåt spontant. Vi flyttar oss efter solen, hinner en hel meter. Sitter vi en stund till hinner det bli höst, säger jag.
Hemma efter fikastunden är gräsmattan fortfarande illgrön, sprängfylld av klorofyll och en centimeter längre. Hela vintern står klipparen i garaget och vilar sig. Ändå är den vrång när det blir dags att jobba. Struntar fullständigt i att jag drar i snöret.
När mannen kommer hem tar han itu med problemet, skruvar isär den och oljar in och skruvar dessutom ihop maskinen utan att det blir några delar över. Att klippa med en klippare som funkar är en fröjd, tycker jag. Och han? Står och tittar på? Nä, rustar upp cyklarna åt barnbarnen mina.
Innan årets första klippning är gräsmattan verkligen vacker. Nu efteråt syns de vita fläckarna . Det blir till att lappa och laga i år, strö på jord och så in, säger jag. Om man krattar bort det döda, växer den nog ihop av sig självt, tror han.
Jag hajar till. En sådan replik brukar vanligtvis vara min. Det är roligt att bli överraskad.
www.anitanilsson.se