Det är 100 år sedan första världskriget bröt ut. Då fanns det ett drygt dussin stater i Europa, som dessutom delvis var en del av det Osmanska riket. Men tillräckligt många för att råka i luven på varann, varför är det ingen som riktigt vet.
Efter världskriget tillkom fler nationer och antalet har fortsatt att växa, särskilt efter Sovjetunionens fall och Jugoslaviens upplösning. Och därefter har det bara gått utför – i dag är vi uppe i 47 länder bara i Europa. Det var nära att bli 48 förra veckan men tillräckligt många skottar höll sig nyktra för att undvika det misstaget.
Men lugn bara, snart ser katalaner, bosnienserber och flamländare till att vi blir 50 prick och då kan vi européer konkurrera med Amerika i antal stater. Våra är inte så förenta men ändå ...
Det ser inte bättre ut på andra håll i världen och antalet suveräna nationer har mer än fyrdubblats de senaste 100 åren. Jordens länder förökas genom delning och håller de takten har antalet snart dubblats igen. I dag (med reservation för att något hänt i natt) finns 203 så kallade statsbildningar på klotet – allt från Malteserorden som helt saknar land till Mongoliet som nästan bara består av det.
1914 var Europa ett lapptäcke av folkslag och få nationer var etniskt enformiga. En bonddräng i Karpaterna var oftast minst tvåspråkig och en hamnsjåare i Pireus behärskade fem-sex tungomål. Men på hundra år har all den pluralismen rensats bort till förmån för en nationalism baserad på etnisk enkelspårighet.
Vart ska det sluta – tänk om Ersnäs vill bilda eget under parollen "Ersnäs till ersnäsarna". Men i Ersnäs bor inte bara ernäsare längre. Där finns malmfältare, rosvikare och till och med en och annan antnäsare har smugit sig över Alån. Det blir till att rensa ...
Så vi måste nog dra den yttersta konsekvensen av nationalismen; alla får ett eget rike. I mitt fall republiken Köjs – en inte helt oangenäm tanke. Där skulle all byråkrati avskaffas, yttrandefriheten skulle vara total och alla frågor avgörs i en beslutande folkomröstning. Inga problem med brottslighet, arbetslöshet, social oro, kravaller eller etnisk rensning.
Republiken har goda relationer till omvärlden och har inte varit i väpnad konflikt sedan den bröt näsbenet vid ett handgemäng på Togos café för över 40 år sedan. Finanserna är relativt goda med låg skuldsättning men republiken har vissa bekymmer med en överkonsumtion av Chablisviner och Mariekex samt en föråldrad infrastruktur, inte minst data- och telenätet.
Kritik har även riktats mot att en alltför stor andel av bruttonationalprodukten läggs på kultur- och idrottsministeriet. Men den styrande eliten kan här lugnt peka på de folkomröstningar som visar att medborgarna vill ha det så. Så det så.