Ett litet sommarregn är fint. Som avbrott i en torka. Tack, säger naturen och sörplar i sig. Strax därpå ett ljus och ett glitter överallt. Men ett nederbördsområde över oss i dagar? Nä, då regnar liksom in i en.
Tiden går, särskilt om sommarn, men det är ögonblicken som räknas.
Sommarlov, tänkte jag förra veckan, hur har de det, barnbarnen mina? Vad gör de? Länge sen vi sågs! Hittar de på något roligt i det här uschliga vädret eller?
– Tänker du så nån gång?
– Nä, säger morfarn här i huset, så tänker jag inte.
– Du tänker på hur du har det själv?
– Jaa.
Törs jag ringa och fråga om det gick bra, tänkte jag en förmiddag. Älsklingspojken fyllde femton dagen innan, då ringde jag och sjöng.
Firandet blir dubbelkalas med favoritflickan, men det viktigaste för honom hade just hänt. Teoriprov! Körkort! Femtonårsrösten får ett envist regn att dra efter andan och släppa fram solguld.
Och hur är det med syrran? Bra! Hon ringde igår, de var i Leksand! Lek och sand, tänker jag, tar med mannen till Björknäsparken för att fira.
Dans på en onsdag? Endast Streaplers av parkens orkestrar gör fredag redan ikväll. De hade turnerat i åratal innan Lisbeth och jag övade foxtrot på hennes vind, ett-två-tre-ihop.
Nu står de här på scenen, rätt så unga allihop. Bara femton år, spelar de och låter ungefär som originalet. Habil dansmusik, sa mannen. Men nu får ni dra på, tänkte jag i början. Och så blev det.
Näää, vad är du för en egentligen? sa svägerskan från inre inlandet häromveckan, jag drog ut en låda med kort, gick mot telefonen och så hinner du före.
– Den här låten handlar om dig, säger en dansör som vet mitt namn.
Vem döps till det nuförtiden? Andra har Anitor, inte jag.
– Jag tävlingsdansar i Finland, berättar en karl i röd väst, jag har tio kostymer i olika färger. Blundar och svävar händer det att man gör under en danskväll, men inte just då.
Sen kommer en lång och rolig kille.
– Fick du nån moped när du blev femton?
– Nä, sa han men ser glad ut ändå när jag kikar upp under dansen.
Mannen blundar när han skrider förbi. Det är roligt att dansa med andra kvinnor och att dansa med andras kvinnor, är hans mantra. Vet du vad han sa?! sa en bekant i fjol. Jo, sa jag.
Nästa karl bjuder ofta på kluriga frågor.
– Är det konstigt att man inte vill dansa med en kvinna som man har känslor för?
– Nä. Det gör väl ont.
– Hon vet vad jag känner men vill bara dansa.
”Vi är bara kompisar” är det ofta bara en som tycker.
– Titta på det där rosa molnet, säger jag till mannen på väg hem, så vackert!
www.anitanilsson.se