Efter fyra dygn är graderna fortsatt heta och i stigande.
Hope you know the right time to get medicin, hoppas att du fattar när det är dags att skaffa medicin, Vi ber från Buddha hela tiden för att få dig bra snart, sms-ar vännen Vijay från Sri Lanka.
Du kan åka till jourcentralen när du vill, hade 1177-sköterskan sagt. Tanken var att det skulle bli bättre imorgon. Jagets upplösning plus ett otvättat hår matchar sjukdomsbilden väl hann jag se, när jag för en stund lyckades hålla ögonen öppna. Tänk att ha en man som kan skjutsa.
En trevlig och bekant sköterska kollar in mig, ställer diagnos på tre röda: Lunginflammation, vi ska i vart fall ta en snabbsänka för att utesluta den. Du kan sitta ner och vänta på doktorn.
Snart luktar man penicillin. Och mild yoghurt nu bara sur. Ägg hopvispat med en skvätt vatten blir en omelett som smakar salt.
Får i mig mer mögel än mat. Det ska du vara glad för, säger väninnan i örat. Hostmedicinen är det krut i, efter första dosen går jag lite snett. Jaha, är det så där det känns? Då har man inte missat nåt.
Du låter andfådd, säger vännen i telefonen, fast jag ligger med huvudet högt och vilar. Hur orka duscha och tvätta håret?
Känns det bättre nu? Känns i varje fall bättre vara ren än att vara smutsig. Den som inte orkar stå i duschen, kan ligga i hett vatten och blunda, tvätta håret med handduschen, vilket liv man fick. Som i drömmen.
Vatten ur kranen som hos faster i stan som bodde i en etta, hade badkar samt en tavla med en balettdansös. Det hände att man fick ligga där i skummet och bli en annan för en stund. Om sommarn, i tonåren, bada i ån och tvätta håret med Sunsilk - tänder stjärnor i ditt hår. Synd ingen såg de där stjärnorna, inte någon man ville skulle se.
Idag är solen glad, inne råder ett obehagligt ljus, allt är fläckigt skitigt fult. För trött för att ta mig an. Och så alla dessa hostattacker. Halsen sårig. Så länge du hostar smittar du, sa 1177.
Hemmet i karantän, det är bara vi som ser hur vi har det. Mannen dammsuger. Jag tycker vi städar lagom, brukar han säga. Nu har min del legat nere i nio dar, fast han gör vad han kan se.
En dag ringer en försäljare på. Mannen går och öppnar, jag sitter vid köksbordet, bräcklig.
När säljaren säger ”andra husägare har” och mannen pratar vidare tänker jag nu jäklar, går ut i hallen.
Det tog tid att synas och höras. Till slut kliver jag fram i det dragiga: Jag är HUSÄGARE här, har LUNGINFLAMMATION och är INTE intresserad!
Ha en bra dag, sa försäljaren, såg rädd ut och gick. Det tar sig.
www.anitanilsson.se